333 dagar - det är vad denna blogg handlar om. En serie dagar då jag byter spår, tempo och perspektiv. Jag är utbytbar i alla andra sammanhang, men det finns ett jobb bara jag kan göra - att vara mina barns pappa. Det ska jag ägna mig helt och hållet åt de närmsta 333 dagarna. För tre år sedan gjorde jag samma besök i verkligheten och ägnade mig i 1 år åt Vera på heltid. Nu har hon en lillasyster som heter Agnes. Vid den här tiden nästa år är vi alla förändrade av vår färd tillsammans. Välkommen till vår resedagbok!

-- Håkan, Januari 2010

onsdag 8 september 2010

Hörselkåpor mot katt?

Barnens sömn... ett evigt samtalsämne föräldrar emellan. Under sommaren har det ju varit lite trassligt att få Vera att somna i vettig tid. Efter nattning, som dragits ut och blivit lite sen, har hon fortsatt varit vaken många gånger en timme innan hon somnar. Dels blir det lite tjafsigt när man ska stävja alla påhittade anledningar till att hon håller sig vaken, men framför allt blir det grinigt dagen efter. Under ledigheten spelade det ju inte så stor roll när hon kunde sova en stund extra på morgonen (lyxigt för mamma och pappa). Men när dagis väl dragit igång för några veckor sedan blev det några riktigt tjuriga morgnar...

Nu har Vera dels tack vare de nygamla morgonrutinerna, och dels (tror jag) tack vare det begynnande höstmörkret börjat kunna somna i vettigare tid. Hon verkar också själv ha kommit igenom någon "fas" kring detta med läggdags så att situationen inte längre triggar sätta-sig-på-tvären-humöret. Vi ser till att komma loss från barn-TV kl 19, och då finns tid att läsa länge. Jenny har letat upp en rejäl bunt barnböcker ur sina gömmor och dessa är Vera verkligt förtjust i. Det kanske helt enkelt handlade om denna nyhet!

Agnes drattade in i lite sämre hjulspår för ca 2v sedan. Hon började vakna väldigt tidigt, ofta runt kl 4. Tidigare har ju normalt varit att hon vaknar efter kl 5 i alla fall, och då känns det helt OK att göra en flaska välling och ta med henne till vår säng. Nu har en ovana att dricka välling på småtimmarna och sedan somna hos oss börjat etableras. Detta kände jag att det var dags att ändra på, så för några dagar sedan när hon vaknade vid 3-tiden började jag helt enkelt bara lägga ner henne i hennes egen säng. Det blev några löpningar den natten innan hon somnade om...

Vi har upptäckt att det är lite väl svalt i hennes rum. Genom renoveringen av övervåningen växte rummet från knappt 8 till 12 kvadratmeter, och det befintliga elementet är inte längre tillräckligt. Detta ska ordnas, men för stunden fick det bli dags att lägga i ett tjockare täcke i lakanen. Och se på den! Två nätter på raken har hon sovit som en sten till efter kl 6. Hon har nog tidigare sparkat av sig lakanen och vaknat av att det är för svalt.

Till sist i detta sömniga inlägg vill jag återge en skön Vera-kommentar. Förra veckan hade hon någon kväll svårt att somna. Jag hade laget henne och Jenny var ute på någonting. Det var lugnt och ifint inne hos Vera, men en bra stund efter godnatt kom hon plötsligt ut. Som för att understryka att hon hade legitima skäl att komma upp ställde hon sig lite bredbend med händerna i sidorna och konstaterade: "Det går inte att sova. Katten Alice har lagt sig vid mina fötter och spinner så förskräckligt! Jag måste ha mina hörselskydd." Och så gick hon till byrån i hallen och letade upp sina hörselkåpor... Nu fick hon inte sova med dem, utan vi klappade katten Alice lite och så var hon nöjd. Vera köpte att Alice kommer spinna en liten stund och sedan tystnar hon, vilket också verkar ha skett för snart sov båda sött...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar