"Hej du speleman, kan du svara på min fråga..."

I vår nya nattningsrutin för Vera ingår efter sagan en liten pratstund om ditt och datt. Vi pratar lite om vad som hänt under dagen, något spännande vi ska göra till helgen, o s v. Det blir en stund fokuserad helt på Vera, som hon styr själv till innehållet. Jag tror det är viktigt eftersom jag uppfattar tidigare nattningsstrul med utdragna tvister om än det ena än det andra som ett utslag av att hon känner sig lite instängd i en rutin. Hon gör sig fri, vill bestämma själv, och det gäller för oss att hitta ett sätt att uppräthålla viktiga rutiner - såsom att somna i tid - utan att bli oflexibla mot hennes utveckling.

Detta fungerar ganska bra. Hon somnar fortfarande lite väl sent vissa kvällar. Men jag upplever att de där omtagen när hon legat en stund i sängen med lampan släckt och sedan ropar på oss har försvunnit. När vi haft vår nattningsstund är det faktiskt tyst och jag tror hon somnar ganska snabbt.

Igår kväll fick jag i den där lilla snackestunden ännu ett sådant där Ögonblick med Vera. Helt obetalbart, och en svindlande påminnelse om att hon är faktiskt ingen liten bebis längre. Hon är en fullt ut supersmart, observant komplett liten människa och det enda som skiljer oss är 38-åringens och 4-åringens respektive nivåer av livserfarenhet, och därmed våra skilda blickar på världen.

Vi pratade som vanligt om vad som hänt under dagen, om favoritdockorna på dagis mm. Plötsligt i detta språkande om vardagligheter drog hon efter andan för att säga något, tittade mig rakt i ögonen, och frågade:

"Pappa, varför får man bara ett liv?"

"Taberg!" sa Agnes

Agnes språkliga utveckling fortsätter med nya ljud. Nu de senaste dagarna har hon sagt något i stil med "pita" eller "bejta". Precis som förut sätter hon ihop långa utläggningar av sina egna favoritljud, och med det nya låter det som om hon säger "Taberg! Taberg! Taberg!". Om det är en önskan att flytta ca 4 km söderut eller inte låter jag vara osagt...

Sockertripp

Jenny är bortrest med jobbet idag och imorgon, så ikväll är jag själv med barnen. Jag tänkte vi skulle göra något litet speciellt av kvällsmaten, så Vera fick vara med och bestämma. Efter några olika orealistiska förslag som godis och glass, blev det pannkakor.

Det visade sig dock vara en dålig idé att kl 17, efter en eftermiddag på stan, hälla i en 4-åring och en 1-åring en massa lättspjälkade kolhydrater och raffinerat socker. Nu gäller det att få ner två speedade ekorrar ur taklamporna och försöka styra in det hela mot en mer normal kvällsprocess...

Hur ser en mutter ut?

Hört på väg till dagis i morse, promerandes längs villagatorna:
- [Vera] Kolla pappa, ett växthus!
- Ja titta...
- Vad växer det där inne?
- Det ser ut som att de odlar tomater, det är mumsigt med hemmaodlade!
- Varför då?
- Då har de inte åkt tankbåt runt halva jorden efter att ha blivit besprutade med Agent Orange innan de lämnade Nya Zeeland för två år sedan...
- Va' sa du?
- Nej glöm det, jag bara muttrade för mig själv...
- Muttrade du... vad är en mutter för något?
- He he... ja, "muttra" och "mutter" är olika saker. En mutter kan man ju använda ihop med en skruv för att sätt ihop t ex en möbel eller så.
- Jamen jag menar djuret mutter. Hur ser det ut?
- Djuret mutter??? Finns det ett sådant djur?
- Jaa, det gör det. Vi får fråga farfar!
- Ahhh vänta nu, du kanske tänker på djuret utter?
- Ja just det!! Hur ser den ut?

Osv osv osv osv osv osv osv...
:)

Hörselkåpor mot katt?

Barnens sömn... ett evigt samtalsämne föräldrar emellan. Under sommaren har det ju varit lite trassligt att få Vera att somna i vettig tid. Efter nattning, som dragits ut och blivit lite sen, har hon fortsatt varit vaken många gånger en timme innan hon somnar. Dels blir det lite tjafsigt när man ska stävja alla påhittade anledningar till att hon håller sig vaken, men framför allt blir det grinigt dagen efter. Under ledigheten spelade det ju inte så stor roll när hon kunde sova en stund extra på morgonen (lyxigt för mamma och pappa). Men när dagis väl dragit igång för några veckor sedan blev det några riktigt tjuriga morgnar...

Nu har Vera dels tack vare de nygamla morgonrutinerna, och dels (tror jag) tack vare det begynnande höstmörkret börjat kunna somna i vettigare tid. Hon verkar också själv ha kommit igenom någon "fas" kring detta med läggdags så att situationen inte längre triggar sätta-sig-på-tvären-humöret. Vi ser till att komma loss från barn-TV kl 19, och då finns tid att läsa länge. Jenny har letat upp en rejäl bunt barnböcker ur sina gömmor och dessa är Vera verkligt förtjust i. Det kanske helt enkelt handlade om denna nyhet!

Agnes drattade in i lite sämre hjulspår för ca 2v sedan. Hon började vakna väldigt tidigt, ofta runt kl 4. Tidigare har ju normalt varit att hon vaknar efter kl 5 i alla fall, och då känns det helt OK att göra en flaska välling och ta med henne till vår säng. Nu har en ovana att dricka välling på småtimmarna och sedan somna hos oss börjat etableras. Detta kände jag att det var dags att ändra på, så för några dagar sedan när hon vaknade vid 3-tiden började jag helt enkelt bara lägga ner henne i hennes egen säng. Det blev några löpningar den natten innan hon somnade om...

Vi har upptäckt att det är lite väl svalt i hennes rum. Genom renoveringen av övervåningen växte rummet från knappt 8 till 12 kvadratmeter, och det befintliga elementet är inte längre tillräckligt. Detta ska ordnas, men för stunden fick det bli dags att lägga i ett tjockare täcke i lakanen. Och se på den! Två nätter på raken har hon sovit som en sten till efter kl 6. Hon har nog tidigare sparkat av sig lakanen och vaknat av att det är för svalt.

Till sist i detta sömniga inlägg vill jag återge en skön Vera-kommentar. Förra veckan hade hon någon kväll svårt att somna. Jag hade laget henne och Jenny var ute på någonting. Det var lugnt och ifint inne hos Vera, men en bra stund efter godnatt kom hon plötsligt ut. Som för att understryka att hon hade legitima skäl att komma upp ställde hon sig lite bredbend med händerna i sidorna och konstaterade: "Det går inte att sova. Katten Alice har lagt sig vid mina fötter och spinner så förskräckligt! Jag måste ha mina hörselskydd." Och så gick hon till byrån i hallen och letade upp sina hörselkåpor... Nu fick hon inte sova med dem, utan vi klappade katten Alice lite och så var hon nöjd. Vera köpte att Alice kommer spinna en liten stund och sedan tystnar hon, vilket också verkar ha skett för snart sov båda sött...

Söndag 2010-09-04

Idag gjorde vi en fin utflykt till Tabergs Topp. Vi gick från parkeringen intill de gamla industribyggnaderna bort till gruvan och därifrån följde vi Masugnsleden ända upp till toppstugan. Totalt handlar det om ca 2.5-3 km promenad och minst 100 m stigning. Jag kan stolt konstatera att Vera är en riktig tuffing! Med Pippi-ryggsäcken fylld med varm tröja och festis trampade hon på hela vägen uppför utan ett endaste knot. Vera gick först ("det är bäst, för jag är så modig"), sedan Jenny bakom som lite säkerhet i de brantaste partierna. Jag gick bakom med Agnes i bärselen på ryggen.

Agnes kom lagom över några rejäla utbrott tills det var dags att gå. Hon ska inte ha på sig kläder, inte sitta i bilen, inte sitta i ryggsäcken... Men väl på plats, med tutten i munnen, upptäcker hon hur gott det var att sitta uppflugen högt över marken och bara se sig omkring.

Vi stannade en bit upp från gruvan i en hage och åt picknick-lunch. Det blev ett långt mysigt stopp i en mjukt böljande kohage med hasselträd och getingar. Solen värmde. En dag att minnas!

Mjau! sa Agnes

De senaste veckorna har en intressant utveckling i Agnes pratande kunnat skönjas. Hon har börjat härma ljud, och då främst djur. Ordförrådet är ungefär som tidigare; "mamma", "pappa", "titta", "där", och "ka" = katt. Först började hon härma katterna med ett tydligt "mjau", som hon hojtade gång på gång när hon fick syn på någon av dem. Det gjorde hon även ute på promenad när vi mötte hundar...

Sedan har vi kollat mer i olika djurböcker, och nu skiljer hon på hund och - av någon anledning - anka. "Vov!" och "kvack" säger hon också. Sedan har hon ett allmänt djur-ljud som hon använder när vi kollar på bilder på andra djur, ungefär "vvvvv" med lite stigande volym och ton.

I övrigt bubblar hon på som aldrig förr på sitt eget språk. Hon har ett läte som låter ungefär "kolla", som hon varierar i långa haranger samtidigt som hon pekar och förklarar eller försöker vinna min uppmärksamhet.