I söndags morse var jag - som rätt ofta är fallet - den som är på benen först. Barnen ligger i vår säng och kollar på lite barn-TV och Jenny, som trots allt är den som försörjer oss i sitt anletes svett i veckorna, får ligga och dra sig lite. Jag hämtade in söndags-DN, och väl innanför dörren hade Agnes hoppat ur sängen för att kolla vad jag skulle göra. Jag gav henne tidningen och sade "gå och ge den till mamma!". Det snappade hon direkt och sprang ut i sovrummet med tidningen. Söndags-DN är en rätt skaplig last att kånka på för en 1,5-åring!
Jenny blev såklart glad och tackade för tidningen, och jag kunde höra hur även hon gladdes åt ännu ett tecken på hur mycket Agnes förstår och hänger med i utan att kunna uttrycka sig i ord själv. Sådana här tillfällen blir som en lek för Agnes, och berömmet att ha hämtat tidningen får henne att växa lite till. Hon riktigt strålade av stolthet när hon i några minuter sprang fram och tillbaka mellan backen med gamla tidningar i köket och vårt sovrum, där sängen sakt fylldes med veckans tidningar... :-)
I helgen diskuterade vi evolution med Vera. Hon är ofta ställt frågor i stil med "men hur kom de allra första hönsen till?". Även om hon förstår att djuren kläcks ur ägg eller föds som barn till sina föräldrar, har tanken alltså väckts kring hur djuren up´pstod allra första gången. Även om Vera får en bättre och bättre uppfattning om tid, och hur olika händelser förhåller sig kronologiskt till varandra, så är naturligtvis detta med gradvisa mutationer och anpassningar hos en djurart genom hundratusentals och miljoner år något som blir nära nog omöjligt att beskriva för henne. Jenny ledde in samtalet mer på att ställa fler frågor på samma ämne, för att uppmuntra Veras nyfikenhet. Som t ex "och man kan ju fråga sig hur det kommer sig att alla djur är så otroligt olika", varpå Vera snabbt replikerade "men det är ju för att man ska kunna se skillnad på dem!".
Idag gick Vera sin första dag på dagis efter sommaruppehållet. Lämningen var inga problem, hon kom snabbt i gamla kända hjulspår. En ny trevlig fröken har hon fått, som vid hämtningen uppmörksammade att Vera är så intresserad av att räkna. Vi pratade lite om detta, och att Vera dessutom lärt sig talen 1 till 11 på engelska. Vera fick räkna upp dem på engelska, och hennes nya fröken berömde henne och frågade "what's Your name?". Vera förstod naturligtvis inte, men hon fick snabbt förklarat för sig att hon fått frågan vad hon heter. Vera såg nästan än mer konfunderad ut, och vi fick lirka ur henne svaret. Det var först då jag förstod att hon tyckte frågan var jättekonstig - vet ni inte det!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar