Agnes visade framsteg på klättringsfronten idag. De senaste veckorna har hon blivit riktigt "besvärlig" på att klättra upp på stolar, toastolen, mm ställen där hon kommer åt. Det är ganska vingligt när hon väl kommer upp, och många gånger blir hon sittande eller stående och bara piper och vill ner. Jag brukar dock rätt snabbt lyfta ner henne ändå, eftersom jag är orolig att hon ska dråsa i golvet. Hennes teknik att ta sig ner är rätt säker på vissa inövade ställen, t ex från vår säng. Men kommer hon upp på något "nytt" ställe kan hon fastna där och inte våga kasa ner på mage med fötterna först som hon brukar.
Idag skulle hon upp på den fasta köksbänken under fönstret (den är ca 0.5 m hög) eftersom hennes tiger låg däruppe. Tidigare har hon alltid ställt sig och gnällt och tjoat tills jag kommer och hjälper henne, nu hittade hon lösningen själv istället! Hon gick till kökets lekhörna och hämtade en barnpall, som är halva höjden upp till bänken. Hon ställde den nedanför och försökte klättra upp. Nu gick det inte hela vägen utan pallen vickade och hon tvekade, men hon tänkte ut hur hon skulle göra själv istället för att kalla på pappa!
Utomhus testade Agnes Veras trehjuling, som hon inte använder så mycket längre. Agnes kommer upp på sadeln, men når inte pedalerna och får precis tåspetsarna i marken. Hon är rätt nöjd där hon sitter, hon gillar väl som vanligt att få göra lite samma sak som Vera (som ju över på tvåhjuling vid det här laget). Vera - hjälpsam som vanligt - skulle hjälpa till och puttade på så Agnes fick lite fart, samt gav "handfasta" instruktioner (befallningar...) hur man skulle trampa på pedalerna. Som vanligt blir det lite Emil i Lönneberga i sådana här situationer. Vera menar så väl, men hon blir snabbt frustrerad när Agnes inte har en chans att förstå eller helt enkelt inte vill. Då tenderar Veras röst att gå upp lite i varv, och så blir Agnes ledsen eller arg.
Agnes ruttnade på sin cykellärare och blev arg och grät och försökte mota bort Vera. Jag sade till Vera "det är snällt att du vill hjälpa, men låt henne prova att bara sitta där. Hon har inte tillräckligt långa ben för att trampa". Vera svarade blixtsnabbt i indignerat tonfall "VA!?!? Har hon inte tillräckligt många ben??".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar