333 dagar - det är vad denna blogg handlar om. En serie dagar då jag byter spår, tempo och perspektiv. Jag är utbytbar i alla andra sammanhang, men det finns ett jobb bara jag kan göra - att vara mina barns pappa. Det ska jag ägna mig helt och hållet åt de närmsta 333 dagarna. För tre år sedan gjorde jag samma besök i verkligheten och ägnade mig i 1 år åt Vera på heltid. Nu har hon en lillasyster som heter Agnes. Vid den här tiden nästa år är vi alla förändrade av vår färd tillsammans. Välkommen till vår resedagbok!

-- Håkan, Januari 2010

måndag 9 augusti 2010

Måndag 2010-08-09

Första dagen efter semestern! Jag använder det positiva utropstecknet, ändå, trots att det nu är tillbaka till vardagen som gäller. Vi har trots allt fått lyxen att vara lediga tillsammans som en familj i sex veckor i sträck, och dessutom fått avnjuta en kanonsommar både vädermässigt och sett till aktiviteter mm. Idag har Jenny därmed gjort första dagen på sitt nya jobb. Som alltid när man byter jobb är det tusen intryck som sköljer över en, men det samlade intrycket av henne på kvällen var positivt.

Agnes är för rolig med sitt pratande nu. Jag har berört det förut, men hennes hemmasnickrade kinesiska är härlig. Det finns ett antal återkommande ljud och "fraser" som snickras ihop i olika kombinationer. Samma ljud används dessutom till att uttrycka samma känsla eller vilja vid olika tillfällen. Hon har ännu inte lagt fler "riktiga" ord till vokabulären, utan det är "mamma", "pappa", "titta", och "ka" (=katt) som används. Hon sätter ihop kombinationer som t ex "titta pappa!", följt av "ka", när vi går förbi soffan där Elsa sover 22 timmar per dygn.

Det är dock min övertygelse att ganska snart kommer en explosion av riktigt tal. Hon förstår nästan allt man säger, och även ganska komplexa frågor och uppmaningar snappar hon i en blinkning. Hon är t ex väldigt förtjust i att rota i skoåp och lådor i köket, och då räcker det med att säga "Agnes, den lägger vi tillbaka i lådan" så trummar hon snabbt tillbaka och lägger tillbaka den. Hon kan även själ spontant använda kunskap om var olika saker hör hemma för att städa och ordna. När hon märker att det drar ihop sig till att gå ut eller åka hemifrån, går hon fram till skoskåpet och letar efter sina skor. Osv osv...

Vera är inne i en intensiv låtsas-fas. Pippi-utstyrseln hon fått i present är på mest varenda dag, och Jenny och jag dras in i diverse låtsaslekar och regisseras noga. "Och då säger jag det och det, och då kan du fråga så här, och sen...". Detta är ännu en källa till diverse krockar och maktkamper, då det inte alls är någon självklarhet att hon hoppar ur låtsasvärlden för att verkligheten kallar med dags för mellanmål eller att ytterkläderna ska på för att åka till stan. Hon kan utan vidare referera till att hon är Pippi Långstrump och har än det ena än det andra kvar att göra innan hon kan komma till middagsbordet. Jag brukar ta detta med ro. Är man bara tydlig med att nu är maten framdukad, och nu får du göra klart det du häll på med men sedan är det dags att komma ut, så brukar det ta max några minuter så kommer hon.

Agnes börjar bli en baddare på att klänga upp på saker, och utforska diverse "förbjudna" ställen. Som nämnts är hon mycket förtjust i både själva lådorna (öppna och stänga), såväl som innehållet i dem, i köket. Vidare tvättar jag nog händer plus underarmar på henne minst en gång om dagen efter att hon skjutit fram syrrans badrumspall till toastolen, klättrat upp och sedan kört ner näven och plaskat runt lite. Jag stänger toadörren noga nu och försöker få Vera att göra det också, för här finns faktiskt en liten fara i att hon obevakad skulle kunna dråsa i holken. En dråplig bild att föreställa sig men farligt om det verkligen sker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar