Torsdag 2010-07-22

Vera kan cykla! Eller nästan... eller, jo, förresten hon kan faktiskt! Vi har övat lite mer intensivt på sistone, och då sätter sig kunskaperna lite snabbare. Det var Jennys idé att varje dag gå ner till Slättenskolans idrottsplan (asfalt) och öva. Det var också där som Veras kompis Albin lärde sig cykla. Igår var där med Albin och hans syskon och pappa Johan.

Först sprang jag bakom och höll handen precis på/ovanför "räddningshandtaget", och emellanåt vågade jag släppa helt. Det går lite vingligt ibland när hon tar någon oväntad väg. Plötsligt kan man bli stängd mot stolpen till en basketkorg eller så... :-) Det gäller att mana på henne lite a trampa på så att farten hjälper henne med balansen. Men hon har snabbt blivit väldigt duktig på att koncentrera sig på cyklingen inte titta bakåt eller åt sidorna titt som tätt.

Johan tog över efter paus med lite andra lekar, och han är nog lite mindre harig än jag för han släppte helt. Jag tog en film med mobilkameran när han springer bakom och peppar Vera med "Jodå jag håller i allt jag orkar" medan han håller armarna längs sidorna... Ganska kul att se Veras reaktion när vi berättade det. "Men... jag KAN!".

Idag har Vera och jag varit på stan hela eftermiddagen. Agnes bommade sin förmiddagslur och var rejält sliten efter lunch och däckade tungt i vagnen. Mamma lämnade vi hemma med en bok och uppgiften i övrigt var att kolla till Agnes då och då. Vi hade ett antal ärenden på stan, varav det viktigaste var Tiger.

I förrgår var vi nämligen på stan, och då försvann Tiger. Han är Agnes viktigaste gosedjur, en orange plyschtiger efter figuren Tigger i Nalle Puh. Troligen slängdes han ur vagnen under någon promenad utan att vi märkte det... Jag var inställd på att han är borta, och att en ny tiger skulle inhandlas på någon leksaksaffär.

Vera var dock väldigt bekymrad om hans öde, vad som skulle hända honom om vi inte hittar honom etc. Och inte minst pratade hon om hur glad Agnes skulle bli om vi hittade den riktiga Tiger. Agnes själv verkar inte bry sig ett skvatt... men så är det när man är 1,5 år; det som inte syns finns inte och spelar ingen roll.

Vi gjorde några ärenden på A6 och gav oss sedan in till centrum. Först blev det fika på Malmborgs, där vi även var i tisdags. Vera kollade under borden och höll förhör med personalen, som var väldigt vänliga. Ingen Tiger. På vägen till fiket gick vi delvis på samma gator som i tisdags för att spana av.

Sedan ville Vera prompt gå hela vägen över till västra centrum och spåra Tiger från tisdagens första stopp, China Palace (där f ö pappa tydligt minns att han senast höll i Tiger). Hon travade på hela Östra Storgatan och över kanalen och in i Rådhusparken. Ingen Tiger. Vera kollade alla rabatter och skrek åt kajorna att tala om var han låg om de sett honom.

Inne på China Palace uppstod en lätt språkförbistring men jag tror ansträngningen kyparen gjorde att kolla med kollegorna i köket var ärligt menad. Min kinesiska är för svag för att avgöra graden av engagemang, dock. Vi kammade noll även här. Tillbaka hela vägen genom östra centrum, med ett stopp på Dressmann för att ekipera pappa. Några av semesterskjortorna som inhandlades för 2 år sedan inför Kanada-resan har sågats brutalt av stilkommittén; "du ser ut som en birollsinnehavare i Sopranos". Vera hjälpte glatt till, och ställde även personalstyrkan på Dressmann till svars för om de sett Tiger (även om vi inte var där i tisdags). Även här medlidande och hjälpsam inställning till ingen nytta i jakten på Tiger, dock blev pappa 998 kr lättare.

Vi fick helt enkelt se slaget förlorat, och jag tror Vera inte deppar allt för mycket. Egentligen är hon nog mest bekymrad för Agnes del.

Agnes pratar på! Utöver "mamma", "pappa" och "titta", och sammansättningar därav, är det inga riktiga ord. Men det är tydligt att hon uttrycker både vilja och förklaringar. Hon är fortsatt väldigt förtjust i att hitta på olika skämt och älskar när hon får oss att skratta. Idag tömde hon en korg som Vera har sina ritmallar i och sprang runt med den över huvudet och körde en tittut-lek, t ex.

Jag ser också att Agnes är inne i den där åldern när hon i snabb takt lär sig procedurer och beteenden. Detta minns jag tydligt från Veras uppväxt också, som lite typiskt för 1,5-åringen. Hon kom för någon vecka sedan första gången med en hårborste i handen och borstade sitt hår. Idag såg jag henne helt på eget initiativ rota fram en plastmugg ur rätt låda i köket, och sedan gå fram till frysen som har en ismaskin och kallvatten-tapp. Hon höll muggen under vattentappen, och efter att ha försökt nå upp men inte kunnat låtsades hon dricka ur muggen.