333 dagar - det är vad denna blogg handlar om. En serie dagar då jag byter spår, tempo och perspektiv. Jag är utbytbar i alla andra sammanhang, men det finns ett jobb bara jag kan göra - att vara mina barns pappa. Det ska jag ägna mig helt och hållet åt de närmsta 333 dagarna. För tre år sedan gjorde jag samma besök i verkligheten och ägnade mig i 1 år åt Vera på heltid. Nu har hon en lillasyster som heter Agnes. Vid den här tiden nästa år är vi alla förändrade av vår färd tillsammans. Välkommen till vår resedagbok!

-- Håkan, Januari 2010

måndag 12 juli 2010

Måndag 2010-07-12

Det blev visst ett litet skutt igen i fråga om bloggandet... Så är det - inspirationen och andra förutsättningar kommer och går. Möjligheten att skriva finns, och jag försöker ta den när jag kan. Det gäller att inte bli slav under ambitionerna, men visst känns det lite dumt att det inte blivit av på ett tag.

Vi firade midsommar med våra Norrahammars-vänner Emma och Johan och deras barn ute vid västkusten - härligt! Det blev fyra dagar i ett lugnt tempo. Ett fint firande med mycket lek för barnen, och sedan några lata dagar med mycket tid på stranden och en utflyktsdag att utforska några närliggande små kustsamhällen.

Det kan ju bli "rätt" stojigt emellanåt med två 4-åringar och tre 1,5-åringar... Med gemensamma krafter och en okomplicerad inställning till kaos hjälptes vi åt att hålla stämingen på topp. Men det blir rätt ljudligt med nio personen till varje måltid, ändå... ;-)

Sedan var vi hemma två dagar innan nästa resa tog vid. Jenny skulle få vara hemma och jobba på vår renovering i fred. Jag tog barnen och eldade iväg till mina föräldrar, som bor i mälardalen en drygt tre timmar lång resa bort. Barnen var som vanligt hjältar på att åka bil mm, och tar man det bara lugnt och inte hetsar själv så går det galant. Efter en natt hos farmor och farfar åkte vi hela gänget mot Stockholms skärgård för tre nätter i deras sommarstuga.

Det blev ännu ett tillfälle till att gå ner i tempo som var riktigt njutbart. Det gick riktigt bra med barnen, både sett till stämningen under dagen mm som mer praktiska aspekter. Läggdags med två barn gick fint och de somnade tryggt i sängar de inte kände igen etc. En stor fördel är också att mina föräldrar trots avståndet på sistone fått ganska mycket tid med barnen, främst genom att de kom ner till oss och bodde här då Jenny och jag var borta tre nätter i juni. Det märks på umgänget och hur de kan styra kring ev konflikter, trötthet, läggdags mm. Det finns en stor respekt och igenkänning dem emellan som är värdefull!

De senaste dagarna har vi mest försökt uthärda värmeböljan på badstranden, och idag med en utflykt till Gränna. Skönt, men också jobbigt. Det är inte lätt att vara 16 månader och vakna svettig efter varje tupplur osv. Vera och Agnes uthärdar det som vanligt bra (som med alla utmaningar), men det är svårt att somna på kvällen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar