2010-07-31

Hemma igen efter en härlig vecka på resa i Skåne och i Danmark. Vi reste till min släkt på min fars sida som bor i Skåne, nämligen min faster och hennes tre barn (dvs mina kusiner). Faster hade lovat ta hand om barnen två nätter så att Jenny och jag kunde åka på minisemester! Vi reste ner på måndagen, stannade några timmar så barnen kunde "bo in sig" (de har varit här flera gånger förut) och sedan blev vi skjutsade till tåget för resan till Köpenhamn.

Vi bodde två nätter på ett centralt hotell, Plaza mitt emot Tivoli. De fyra stjärnorna visade sig vara aningen luggslitna; detta har en gång i tiden varit ett riktigt fint hotell men nu för tiden finns en del att hämta igen... Vi hade det bra ändå! Det ska sägas, men genom diverse resor både privat och i jobbet har man kommit att vänta sig det där lilla extra när hotellen har mer än tre stjärnor. Skit samma.

Vi fikade oss fram genom smågatorna bredvid Ströget, efter att ha upptäckt att det inte var så upphetsande att dras med i en tio meter bred flod av turister mellan två husväggar med tio meters mellanrum... Som vanligt är det inte turistattraktionerna och en stads markör-platser som är det intressanta!

Vi handlade en del, främst en ny Tiger!! I en känd leksakskedjas butik gick vi rakt på en nära nog identisk Tiger, och det var ingen tvekan. Han hade rutigt tyg i öronen i stället för vitt, samt att han är aningen renare än den gamla Tiger...

Utan att bubbla på för mycket om vilka affärer vi gick i, vilka ölsorter vi drack av och vad vi tyckte om gatumusikanterna, så kan man konstater att detta med att resa iväg själva är mycket nyttigt!! Plötsligt får man tid för varandra på ett nytt - eller snarare bortglömt - sätt. Att få prata till punkt, bara en sån sak... :) Eller varför inte bara vara tysta tillsammans? Ett underskattat nöje!

Det är lätt att glömma bort varför man finns till, och hur det kom sig att vi träffades och fastnade för varandra, när alla ens tankar är upptagna av att avstyra nästa ketchupspill, "när bajsade hon senast?", osv osv osv. Man behöver få lite distans till den där karusellen, för att se att egentligen är den det roligaste och viktigaste man gör. Det är bara så förtvivlat lätt att tappa perspektiven och fokusera på bråket om tandborstningen eller varför hon vaknade 04:30 - idag igen!?!? Tack vare andningspausen och distansen kan man åter se på sina barn som de underverk de är, och glädjas åt Veras allt klurigare funderingar och hennes framsteg med bokstäver och läsning, åt Agnes som bubblar av upptåg, prat-på-eget-språk, och den där dansen hon gör när storasyster sätter på musik...

Stort tack till alla ni som gjorde vår lilla men ack så viktiga ledighet möjlig!

Väl åter från Köpenhamn var det dags för firande av en av mina kusiners 10-åriga bröllopsdag. Full fart med lunch på stan (stökigt, maten tog tid) och sedan tårta, grillning och - puh! - efterrätt hemma hos jubilarerna. Tillsammans har vi fem barn från några månaders ålder till 5 år. Vilket gäng!

Just ja, det var ju detta med Tiger... Jag hade nog väntat mig ett glädjeskrik från Agnes, men hon var först rätt ointresserad. Det var först när vi tog av honom de medföljande byxorna (fanns inte på gamla Tiger), och Vera visade och lockade lite som hon kramade honom lite mer. Nu, några dagar senare, är allt tillbaka till normalt läge och Tiger kan trösta allt.... :-)

Under veckan vi varit borta har Farmor bott i vårt hus. Hon hade ärende till traken inom sin firma, och då passade det kanon att hon kunde bo här och samtidigt fick vi hjälp med katterna och blommorna. Hon stannade en natt extra till barnens glädje, så vi kunde vara tillsammans lite och inte bara precis korsa varandras vägar. Hon är precis som min faster och mina kusiner ett exempel på en vuxen som ägnat sig åt barnen med ett sådant engagemang att de känner igen henne direkt utan att tid för "omstart" behövs. Detta är mycket glädjande, inte minst för att vi bor långt ifrån varandra och det alltid är ett pussel och en kamp för att ordna tillfällen att ses. Dessutom ser jag det som en viktig egenskap hos barnen att de vågar ty sig till andra vuxna än mamma och pappa.