Måndag 2010-06-07

I fredags hade vi en riktigt härlig årets första "äkta" sommardag. Vi började med utflykt till stadsparken med våra vänner Eva med sina barn Elsa och Martin (troligen yngst i bekantskapskretsen). Elsa är född i samma veva som Vera, och hennes föräldrar Eva och Tomas har vi umgåtts med en hel del sedan dess. Bl a hade Tomas och jag en del upptåg för oss med barnen då våra pappaledigheter synkade med respektive #1. Nu föddes ju deras Martin ett år "för sent" för att detta ska hända igen, så vilken tur att Eva är en trevlig prick hon med... ;-)

Vera och Elsa sprang runt på lekplatsen, Martin sov och Agnes styltade runt och stortrivdes med att titta på alla barn, tugga på skräp hon hittade på marken, samt emellanåt få en chans att leka lite med storasyrran när de råkade vara i närheten. Föräldrarna drack kaffe i solen...


Detta med solen är lite förrädiskt i Jönköping. Det är en av de städer där man kan kolla ut genom fönstret och se alla tecken på en riktigt ljummen sommardag, men när man väl går ut reser sig varenda hårstrå på kroppen då en iskall Nordan sveper sig kring ens sommarklädda kropp. Problemet består i en ansamling av 74 kubikkilometer iskallt källvatten omedelbart norr om staden, benämnt Vättern (http://en.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4ttern). Idag var det en sådan dag, men som tur var hade både Eva och jag tänkt på denna risk och parerat med jackor mm. Lite lustig känsla dock att sitta och fika i en värmande sol iklädd softshell-jacka.

Vi hade med picknick till Stadsparken så det blev både fika och lunch där. Framåt eftermiddagen hemma på varma go'a höglandet igen dukade vi fram kvällsmål i trädgården lagom till Jenny kom hem från jobbet.

Lördagen fortsatte i samma stil. Efter lite renoveringsslit med de sista (HA HA, troligt!) släpen skräp upp till sortergården, gjorde vi en utflykt i skogen väster om Taberg. Här finns några domarringar i ett höglänt vackert skogsparti. Den glesa skogen erbjuder lite skugga, men samtidigt finns en stor öppen plats som ger chans till att njuta av solen.

Vi har ofta åkt förbi här men aldrig stannat. Vera älskade verkligen att springa runt bland stenarna, och det blev många roliga kort.


Även på söndagen kunde vi njuta av solen. En lagom mix av trädgårdsarbete och lek, glass på verandan mm. En sådan här dag blir man uppmärksammad på att det är skönt att leva!

Men något måste jag ju gräva upp att klaga på. Detta är tiden för sommarförkylningar, och Vera drog på sig någon hosta förra veckan. Hon hackade lite några nätter, men inte värre än att det gick att avstyra med lite vatten och en extra kudde. Framåt torsdagen märktes det att även Agnes fått detta. Sedan har nätterna varit rätt jobbiga (mest för henne). Hon har haft en otäck skrällhosta och inte minst feber. På nätterna under helgen hade hon flera toppar på säkert upp mot 40 grader när hela ungen bara låg och kokade. Det febernedsättande tar skruv, men det tar några dygn innan kroppen för kontroll på det och inte behöver medicinen längre. Nu återstår endast hostan, men hon är rejält trött efter de jobbiga nätterna och ingen ordentlig sömn på dagarna.

Vera uppfann idag en ny sport: blind-skridsko. Jag är lite osäker på reglerna, samt själva upplägget med spelet. Men det gick ut på ett antal akrobatiska övningar, varav flera kan anses förbjudna enligt rådande husregler, samt mitt i hennes oefterhärmliga svada "...och då kan man bitas, och sedan...".