Ännu en fin "riktig" sommardag. Det har ju varit svalt länge denna vår och försommar, men nu har det slagit till.
Dagen började hemma i lugn takt med lite lek på tomten och småfixande hemma; tvätt, disk mm. Det är skönt att ha styrsel på detta tidigt på dagen så har man det inte hängande över sig senare. Köket gör man ju i ordning fler gånger under dagen, i och för sig... men har man det hela i ordning på förmiddagen så blir det mindre att reda i framåt dagens slut.
Vera har frågat några gånger på sistone efter att leka med sin kompis Alice, och det var faktiskt länge sedan så ett telefonsamtal senare var utflykt bestämt efter lunch. Vi åkte till sjön och var där några timmar.
Agnes började dagen i väldigt gnälligt läge. Jag kunde knappt vända ryggen till, än mindre försvinna några sekunder ur synhåll, innan hon blev ledsen. Jag befarade mera feber, men det var inget. Hon fick sova gott i vagnen utomhus ett par timmar och framåt 11 verkade hon mycket bättre. När vi ätit lunch och var klara för att åka till våra vänner, kände jag dock bara jag tog i henne att hon var för varm... Mycket riktigt - 38.1. Jag pratade med Anna men hon tyckte inte illa vara eftersom vi skulle vara ute, och barnen behöver ju inte hänga över just Agnes. Hon fick Alvedon och så åkte vi iväg. Skulle hon bryta ihop får man ju helt enkelt packa ihop och åka hem igen.
Det blev en väldigt trevlig eftermiddag vid sjön. Agnes kvicknade till rejält och var nere i strandkanten med de andra barnen och hade kul. Några plums blev det så tröjorna fick bytas efter hand. När hon använt upp sina och hade den sista av Veras tröjor på sig var klockan lagom att åka hem...
En lite kul observation kring manligt-kvinnligt och andra sociala normer gjorde jag. När vi varit på stranden ett tag dök en mamma med sin son upp. Det var ingen vi kände, men hon var normalt trevlig och pratade lite med Anna och mig. Hon frågade något i stil med "är alla barnen era?". Jag kan inte låta bli att tänka att hon noterat att barnen parvis är väldigt lika i storlek och ålder, och att det på något sätt kittlade hennes nyfikenhet. "Nej", förklarade jag, "de här två är mina, och de andra två är Annas". "Aha, ni är en sådan där modern familj?", syftandes på att barnen skulle vara halvsyskon.
"Nej, alltså, vi är bara kompisar..." sköt Anna in. Reaktionen blev för rolig. Dels lite förlägenhet över att ha trampat i något man möjligen inte riktigt har att göra med, och dels skepsis över "vi är bara kompisar". "Mmm visst", typ...
Att tankarna automatiskt går i de banorna när man är tonåring är väl inte så konstigt, men att det ska vara något att höja på ögonbrynen åt att två 35+ med varsin barnkull (och, för den delen, varsin livskamrat på jobbet) är just vänner och hittar på en utflykt ihop - det har jag faktiskt rätt svårt att förstå. Jag tror det hänger ihop lite med vilka roller man förväntas ha, på vilket sätt män och kvinnor förväntas umgås, och på att det fortfarande är något exotiskt med en man som är hemma med barnen. Det senare alternativet är inte någon förstahands-förklaring i särskilt många människors huvud till situationen ovan...
tisdag 22 juni 2010
söndag 20 juni 2010
Söndag 2010-06-20
Idag kom mina tjejer hem igen efter att ha varit bortresta sedan i fredags. Detta för att fira en av barnens kusiner som fyllde 1 år nyligen. Vi kom fram till att det var en bra idé att jag stannade hemma och spikade lister istället... Begränsat kul jämfört med att umgås med släkringarna och leka med barnen, men nu vill vi ju bara bli klara med skiten.
Listspikandet gick väl OK. Det är ett enerverande långsamt arbete som kräver koncentration och inte går att jäkta på, för då blir det fel. Vilket det såklart blev emellanåt och då var jag glad att barnen inte var hemma. De snappar så lätt upp alla nya ord som vid sådana tillfällen strömmar ur pappas mun.
Agnes blev tyvärr lite dålig redan på resan upp, hon hade lite feber till och från under helgen. Det brukar bli sådär ibland med henne, senast för två veckor sedan. Hon får feber på kvällarna och får lägga sig med medicin i vällingen, men på dagarna är hon rätt OK. Nåja, det verkar bra nu.
I fredags var jag och klippte mig innan jag lämnade barnen till Jenny. Agnes satt som vanligt i sin vagn och tittade på. Dels var hon lite slagen av febern, vilket jag inte fattade då, och dels lite dämpad av blygsel. Då sitter hon gärna tyst och bara kollar in läget lite. Man ska inte missta henne för ointresserad. Tvärtom älskar hon att träffa nya människor men hon behöver en stund på sig innan försöken att charma henne och få ett leende går hem.
Vera hade jag lite funderingar på hur det skulle gå att ha med. Jag såg mig sittande där fjättrad i frisörstolen och Vera flippar ur av uttråkning efter ca 2 1/2-3 minuter. MEN som vanligt är det bara jag och mina negativa förväntningar. Frisören (som jag gått hos i snart ett decennium) har skaffat en hund, som nu har precis lämnat valpstadiet men fortfarande är väldigt ung och "valpigt" nyfiken på allt och alla. När hon träffade Vera tog det 20 sek så låg hon ner på rygg helt såld och bara lät sig klappas. Ägaren/frisören var rätt fascinerad av detta; "så är hon aldrig med barn annars...". Många djur är ju lite reserverade mot barn p g a höga ljud och plötsliga rörelser. Men jag tror Vera lärt sig på våra katter att man får ta det lite lugnt och låta dem komma till sig och nosa lite, och sedan kan man vara kompisar och kela.
På eftermiddagen när Jenny och jag satt och drack kaffe på verandan, hördes plötsligt "titta pappa, ett rumpavtryck!". Vera hade badat i sin pool och sedan hoppat upp på sin gunga. Nu håll hon stolt upp gungbrädan som mycket riktigt innehöll ett fuktigt avtryck av världens sötaste unge.
Listspikandet gick väl OK. Det är ett enerverande långsamt arbete som kräver koncentration och inte går att jäkta på, för då blir det fel. Vilket det såklart blev emellanåt och då var jag glad att barnen inte var hemma. De snappar så lätt upp alla nya ord som vid sådana tillfällen strömmar ur pappas mun.
Agnes blev tyvärr lite dålig redan på resan upp, hon hade lite feber till och från under helgen. Det brukar bli sådär ibland med henne, senast för två veckor sedan. Hon får feber på kvällarna och får lägga sig med medicin i vällingen, men på dagarna är hon rätt OK. Nåja, det verkar bra nu.
I fredags var jag och klippte mig innan jag lämnade barnen till Jenny. Agnes satt som vanligt i sin vagn och tittade på. Dels var hon lite slagen av febern, vilket jag inte fattade då, och dels lite dämpad av blygsel. Då sitter hon gärna tyst och bara kollar in läget lite. Man ska inte missta henne för ointresserad. Tvärtom älskar hon att träffa nya människor men hon behöver en stund på sig innan försöken att charma henne och få ett leende går hem.
Vera hade jag lite funderingar på hur det skulle gå att ha med. Jag såg mig sittande där fjättrad i frisörstolen och Vera flippar ur av uttråkning efter ca 2 1/2-3 minuter. MEN som vanligt är det bara jag och mina negativa förväntningar. Frisören (som jag gått hos i snart ett decennium) har skaffat en hund, som nu har precis lämnat valpstadiet men fortfarande är väldigt ung och "valpigt" nyfiken på allt och alla. När hon träffade Vera tog det 20 sek så låg hon ner på rygg helt såld och bara lät sig klappas. Ägaren/frisören var rätt fascinerad av detta; "så är hon aldrig med barn annars...". Många djur är ju lite reserverade mot barn p g a höga ljud och plötsliga rörelser. Men jag tror Vera lärt sig på våra katter att man får ta det lite lugnt och låta dem komma till sig och nosa lite, och sedan kan man vara kompisar och kela.
På eftermiddagen när Jenny och jag satt och drack kaffe på verandan, hördes plötsligt "titta pappa, ett rumpavtryck!". Vera hade badat i sin pool och sedan hoppat upp på sin gunga. Nu håll hon stolt upp gungbrädan som mycket riktigt innehöll ett fuktigt avtryck av världens sötaste unge.
onsdag 16 juni 2010
Onsdag 2010-06-16
Agnes börjar bli riktigt grym på att äta med bestick! På några veckor har hon gått från att mest hamra i frukostfilen med skeden, till att äta riktigt ordentligt. Den gågna helgen var hon ju tillsammans med mina föräldrar, medan Jenny och jag var på välbehövlig semester, och då åt hon enligt rapporterna riktigt bra. Det kanske mest syftande på mängd, men det är också roligt att höra. Jag måste säga att denna vecka har hon inta haft någon dipp alls, utan smaskat i sig ordentligt av det jag ställt fram. Mestadels lättplockade poäng som pasta och köttfärssås, men ändå...
Idag ställde vi fram badpoolen på gräsmattan, efter upprepade propåer från Vera. Hon hade såklart jätteroligt i det iskalla vattnet. Men även Agnes ville vara med, så det var bara att plocka av henne kläderna och låta henne prova. Till min förvåning blev hon rätt såld. Hon är ju van vid 31-32 grader i poolen från babysimmet och de besök i badhusets barnbassäng vi gjort, men hon köpte detta också. Lite deppiga miner blev det när storasyster hoppade bomben med 10 m ansats, men efter vissa förmaningar dämpades detta och även Agnes kunde i något sånär ro glädjas åt badandet.
Idag gjorde Vera näst sista dagen på dagis innan sommaruppehållet. Hon kommer sakna sina kompisar, men det kommer också vara skönt att vara lite mer fria att planera aktiviteter.
Idag ställde vi fram badpoolen på gräsmattan, efter upprepade propåer från Vera. Hon hade såklart jätteroligt i det iskalla vattnet. Men även Agnes ville vara med, så det var bara att plocka av henne kläderna och låta henne prova. Till min förvåning blev hon rätt såld. Hon är ju van vid 31-32 grader i poolen från babysimmet och de besök i badhusets barnbassäng vi gjort, men hon köpte detta också. Lite deppiga miner blev det när storasyster hoppade bomben med 10 m ansats, men efter vissa förmaningar dämpades detta och även Agnes kunde i något sånär ro glädjas åt badandet.
Idag gjorde Vera näst sista dagen på dagis innan sommaruppehållet. Hon kommer sakna sina kompisar, men det kommer också vara skönt att vara lite mer fria att planera aktiviteter.
tisdag 8 juni 2010
Tisdag 2010-06-08
Dagen började i försovandets tecken... Ännu en kämpig natt för Agnes med en del hosta och i alla fall en rejäl febertopp. Jag tog inte tempen (klockan var 3...) men hela ungen bara brann. Mina erfarna pappahänder säger 39.5. Nåväl, hon hostade inte så mycket och sov nog bättre bara tack vare det.
Jag och Agnes var lindrigt vakna när Jenny drog iväg till jobbet, och jag har något dimmigt minne av att väckarklockan på mobilen drog en trudelutt vid 6:40. Just då var Agnes lite ledsen (hungrig) men innan jag hann samla ihop min lekamen till att gå upp hade hon däckat ihopkrupen på knä med huvudet och överkroppen över min mage. Det blev lite för mysigt att gå upp och jag somnade. Vaknade med ett ryck 7:45 och insåg att det är lite halvbråttom till dagis 8:30...
En telefonkontakt med dagis visade att det inte gjorde något så länge vi kom innan 9:30. Detta klarades av med 20 sek marginal.
Agnes sov en timme i vagnen, vilket får räknas som en framgång i ljuset av de senaste dygnen.
På eftermiddagen kom Albin med pappa och småsyskon och lekte och fikade. Vi cyklade en del, Vera blir bättre och bättre och det är väl bara tillräckligt många ackumulerade timmar på cykeln som krävs innan det bär på egna vingar.
Jag och Agnes var lindrigt vakna när Jenny drog iväg till jobbet, och jag har något dimmigt minne av att väckarklockan på mobilen drog en trudelutt vid 6:40. Just då var Agnes lite ledsen (hungrig) men innan jag hann samla ihop min lekamen till att gå upp hade hon däckat ihopkrupen på knä med huvudet och överkroppen över min mage. Det blev lite för mysigt att gå upp och jag somnade. Vaknade med ett ryck 7:45 och insåg att det är lite halvbråttom till dagis 8:30...
En telefonkontakt med dagis visade att det inte gjorde något så länge vi kom innan 9:30. Detta klarades av med 20 sek marginal.
Agnes sov en timme i vagnen, vilket får räknas som en framgång i ljuset av de senaste dygnen.
På eftermiddagen kom Albin med pappa och småsyskon och lekte och fikade. Vi cyklade en del, Vera blir bättre och bättre och det är väl bara tillräckligt många ackumulerade timmar på cykeln som krävs innan det bär på egna vingar.
måndag 7 juni 2010
Måndag 2010-06-07
I fredags hade vi en riktigt härlig årets första "äkta" sommardag. Vi började med utflykt till stadsparken med våra vänner Eva med sina barn Elsa och Martin (troligen yngst i bekantskapskretsen). Elsa är född i samma veva som Vera, och hennes föräldrar Eva och Tomas har vi umgåtts med en hel del sedan dess. Bl a hade Tomas och jag en del upptåg för oss med barnen då våra pappaledigheter synkade med respektive #1. Nu föddes ju deras Martin ett år "för sent" för att detta ska hända igen, så vilken tur att Eva är en trevlig prick hon med... ;-)
Vera och Elsa sprang runt på lekplatsen, Martin sov och Agnes styltade runt och stortrivdes med att titta på alla barn, tugga på skräp hon hittade på marken, samt emellanåt få en chans att leka lite med storasyrran när de råkade vara i närheten. Föräldrarna drack kaffe i solen...
Detta med solen är lite förrädiskt i Jönköping. Det är en av de städer där man kan kolla ut genom fönstret och se alla tecken på en riktigt ljummen sommardag, men när man väl går ut reser sig varenda hårstrå på kroppen då en iskall Nordan sveper sig kring ens sommarklädda kropp. Problemet består i en ansamling av 74 kubikkilometer iskallt källvatten omedelbart norr om staden, benämnt Vättern (http://en.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4ttern). Idag var det en sådan dag, men som tur var hade både Eva och jag tänkt på denna risk och parerat med jackor mm. Lite lustig känsla dock att sitta och fika i en värmande sol iklädd softshell-jacka.
Vi hade med picknick till Stadsparken så det blev både fika och lunch där. Framåt eftermiddagen hemma på varma go'a höglandet igen dukade vi fram kvällsmål i trädgården lagom till Jenny kom hem från jobbet.
Lördagen fortsatte i samma stil. Efter lite renoveringsslit med de sista (HA HA, troligt!) släpen skräp upp till sortergården, gjorde vi en utflykt i skogen väster om Taberg. Här finns några domarringar i ett höglänt vackert skogsparti. Den glesa skogen erbjuder lite skugga, men samtidigt finns en stor öppen plats som ger chans till att njuta av solen.
Vi har ofta åkt förbi här men aldrig stannat. Vera älskade verkligen att springa runt bland stenarna, och det blev många roliga kort.
Även på söndagen kunde vi njuta av solen. En lagom mix av trädgårdsarbete och lek, glass på verandan mm. En sådan här dag blir man uppmärksammad på att det är skönt att leva!
Men något måste jag ju gräva upp att klaga på. Detta är tiden för sommarförkylningar, och Vera drog på sig någon hosta förra veckan. Hon hackade lite några nätter, men inte värre än att det gick att avstyra med lite vatten och en extra kudde. Framåt torsdagen märktes det att även Agnes fått detta. Sedan har nätterna varit rätt jobbiga (mest för henne). Hon har haft en otäck skrällhosta och inte minst feber. På nätterna under helgen hade hon flera toppar på säkert upp mot 40 grader när hela ungen bara låg och kokade. Det febernedsättande tar skruv, men det tar några dygn innan kroppen för kontroll på det och inte behöver medicinen längre. Nu återstår endast hostan, men hon är rejält trött efter de jobbiga nätterna och ingen ordentlig sömn på dagarna.
Vera uppfann idag en ny sport: blind-skridsko. Jag är lite osäker på reglerna, samt själva upplägget med spelet. Men det gick ut på ett antal akrobatiska övningar, varav flera kan anses förbjudna enligt rådande husregler, samt mitt i hennes oefterhärmliga svada "...och då kan man bitas, och sedan...".
Vera och Elsa sprang runt på lekplatsen, Martin sov och Agnes styltade runt och stortrivdes med att titta på alla barn, tugga på skräp hon hittade på marken, samt emellanåt få en chans att leka lite med storasyrran när de råkade vara i närheten. Föräldrarna drack kaffe i solen...
Detta med solen är lite förrädiskt i Jönköping. Det är en av de städer där man kan kolla ut genom fönstret och se alla tecken på en riktigt ljummen sommardag, men när man väl går ut reser sig varenda hårstrå på kroppen då en iskall Nordan sveper sig kring ens sommarklädda kropp. Problemet består i en ansamling av 74 kubikkilometer iskallt källvatten omedelbart norr om staden, benämnt Vättern (http://en.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4ttern). Idag var det en sådan dag, men som tur var hade både Eva och jag tänkt på denna risk och parerat med jackor mm. Lite lustig känsla dock att sitta och fika i en värmande sol iklädd softshell-jacka.
Vi hade med picknick till Stadsparken så det blev både fika och lunch där. Framåt eftermiddagen hemma på varma go'a höglandet igen dukade vi fram kvällsmål i trädgården lagom till Jenny kom hem från jobbet.
Lördagen fortsatte i samma stil. Efter lite renoveringsslit med de sista (HA HA, troligt!) släpen skräp upp till sortergården, gjorde vi en utflykt i skogen väster om Taberg. Här finns några domarringar i ett höglänt vackert skogsparti. Den glesa skogen erbjuder lite skugga, men samtidigt finns en stor öppen plats som ger chans till att njuta av solen.
Vi har ofta åkt förbi här men aldrig stannat. Vera älskade verkligen att springa runt bland stenarna, och det blev många roliga kort.
Även på söndagen kunde vi njuta av solen. En lagom mix av trädgårdsarbete och lek, glass på verandan mm. En sådan här dag blir man uppmärksammad på att det är skönt att leva!
Men något måste jag ju gräva upp att klaga på. Detta är tiden för sommarförkylningar, och Vera drog på sig någon hosta förra veckan. Hon hackade lite några nätter, men inte värre än att det gick att avstyra med lite vatten och en extra kudde. Framåt torsdagen märktes det att även Agnes fått detta. Sedan har nätterna varit rätt jobbiga (mest för henne). Hon har haft en otäck skrällhosta och inte minst feber. På nätterna under helgen hade hon flera toppar på säkert upp mot 40 grader när hela ungen bara låg och kokade. Det febernedsättande tar skruv, men det tar några dygn innan kroppen för kontroll på det och inte behöver medicinen längre. Nu återstår endast hostan, men hon är rejält trött efter de jobbiga nätterna och ingen ordentlig sömn på dagarna.
Vera uppfann idag en ny sport: blind-skridsko. Jag är lite osäker på reglerna, samt själva upplägget med spelet. Men det gick ut på ett antal akrobatiska övningar, varav flera kan anses förbjudna enligt rådande husregler, samt mitt i hennes oefterhärmliga svada "...och då kan man bitas, och sedan...".
tisdag 1 juni 2010
Tisdag 2010-06-01
Idag var det öppet hus på dagis, fr o m hämtningsdags för Vera. Vi stannade ca 1,5 timme efter att Agnes och jag kom dit, jätteroligt! Mycket roligt att få vara med Vera i en miljö hon ändå tillbringar så mycket tid i, utan att vi föräldrar är med. Men roligast var ändå att se Agnes...
Hon har ju tagit flera av lärarna till sitt hjärta då de alltid hälsar på henne och skojar med henne vid lämning/hämtning av Vera. Det tog inte lång stund innan hon var så bekant med miljön att hon utan att tveka sprang runt och lekte och tittade på de andra barnen. Hon är väldigt fascinerad av de lite större barnen, precis som Vera var en gång i tiden när hon var 1-2 år. Inskolningen redan klar för Agnes del, 7 månader innan det är dags...
Hon har ju tagit flera av lärarna till sitt hjärta då de alltid hälsar på henne och skojar med henne vid lämning/hämtning av Vera. Det tog inte lång stund innan hon var så bekant med miljön att hon utan att tveka sprang runt och lekte och tittade på de andra barnen. Hon är väldigt fascinerad av de lite större barnen, precis som Vera var en gång i tiden när hon var 1-2 år. Inskolningen redan klar för Agnes del, 7 månader innan det är dags...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)