Tisdag 2010-04-20

Aj, aj! Nu har jag tappat flytet lite med att skriva dagbok; 9 dagar sedan sist! Och trots att jag vet att en massa kul har hänt, så känns det lite som om jag inget har att skriva. Kanske är det så att jag börjar komma in på allvar i rutinen nu, och dagarna framstår som mer lika varandra. Dessutom är ju många av de händelser jag ville skriva om som ursprunglig motivation för bloggen av det "lilla" slaget. D v s skriver man inte om dem med färskt minne flyter allt ihop till ett allmänt "vi har det bra".

Det som nu verkligen kan konstateras är att Agnes sover mycket bättre, och därmed även jag och Jenny... Agnes sover ofta natten igenom, för att vakna 5:30-6:00. Lika ofta vaknar hon lite tidigare, kanske runt 4, och är lite ledsen p g a att täcket är borta eller en elak dröm. Då går det i allmänhet att natta om henne eller ta med henne till vår säng så somnar hon om fint. Hur som helst känner jag verkligen att vi alla mår bättre på sömnfronten nu.

De senaste veckornas renoverande förtjänar ett omnämnande. I mitten av mars drog det igång på allvar med renovering och delvis omdisponering av övervåningen, d v s våra tre sovrum och badrummet. Köket gjorde vi ju förra vintern. Hela livet flyttades ner till vardagsrummet och nedervåningen helgerna innan byggstart. Jenny och jag bor i vardagsrummet, Vera i gillestugan och Agnes sover under trappan... Allt har fungerat förvånansvärt bra, jag hade verkligen väntat mig mer ifrågasättanden från Vera. Hon har tagit det hela med ro och börjar nu när man på allvar kan se allt växa fram bli verkligt förväntansfull på sitt nya rum.

Vi är nu inne på vecka sex av byggnadsarbete. De första fyra var en snickare här och rev väggar, resterande badrum mm som jag inte hunnit. Även elektriker, rörmokare och betonghåltagare (!) har bidragit till det dagliga oväsendet. Det var värst i början under de "grövre" momenten, och har på senare tid blivit helt OK. Femte veckan var främst målarna här, och nu denna veckan blir det lite småfix med el och VVS. Jag och Sören jobbade hårt i helgen som gick med badrum respektive golven.

Agnes snackar mer och mer. Det är inte så värst många fler riktiga ord, men jösses vilken svada hon har! Helt underbart. Hon pekar och förklarar, hojtar och kommenderar. Det är ingen tvekan om hennes förtjusning när hon får syn på någon av katterna, eller för den delen om vad på frukostbordet hon vill ha mer av.

Hon är ju också med till dagis för lämning av Vera tre morgnar i veckan. Agnes är nu riktigt tjenis med personalen och skrattar gott när de busar med henne. Det känns nästan som om inskolningen redan är avklarad, oavsett om det blir samma avdelning eller inte...