Idag hade jag stora planer på att hinna handla diverse inredning till renoveringen av badrummet på IKEA. Jag tänkte göra det medan Vera var på dagis. På väg hem efter att ha lämnat henne kände ja hur något låg och gnagde i planeringscentrum i min hjärna. Visst ja! Onsdag = barnmusikgrupp. Hur kunde jag glömma det? Min tid hos frisören fick flyttas till imorgon och istället bar det iväg till sång och lek med Agnes.
Hon använder sig mer och mer av benen istället för att krypa, inte bara hemma utan även i andra miljöer. Det tar jag som ett tecken på trygghet både med att gå, såväl som med ex vis barnmusikgruppen. Agnes ger sig hela tiden iväg på små exkursioner bland barn och föräldrar. Emellanåt är det som om hon kommer på sig med att vara ute på djupt vatten, och styltar snabbt tillbaka till mig. En snabb beröring och kanske lite spex eller skog och ett skratt och sedan iväg igen.
En annan rolig grej är hur snabbt barnen lär sig rutinerna som ledaren Ingrid ser till att hålla på. Det är inga strikta eller onaturligt konstruerade saker, bara en liten sak som att hon ringer till avslutande samling efter fikat med en liten klocka. Den känner Agnes igen och lämnar direkt leksakerna och tar sig som ett skott till rätt dörr för den mysiga avslutningen som hon tycker om.
På eftermiddagen efter lunch hämtade vi Vera och sedan bar det av in till stan. Båda barnen var riktiga hjältar på K-Rauta när pappa stod och vrakade bland listerna... Ibland glömmer man bort att se stora "småsaker" som hur tålmodigt och hjälpsamt Vera tar en sådan stund. När man ser en del andra 4-åringar "i aktion" undrar man hur föräldrarna någonsin kommer utanför dörren. Det gör jag själv ibland också, men de situationerna har alltid sin upprinnelse i något annat - ofta ett av mig osmart skött skede innan!
onsdag 21 april 2010
tisdag 20 april 2010
Tisdag 2010-04-20
Aj, aj! Nu har jag tappat flytet lite med att skriva dagbok; 9 dagar sedan sist! Och trots att jag vet att en massa kul har hänt, så känns det lite som om jag inget har att skriva. Kanske är det så att jag börjar komma in på allvar i rutinen nu, och dagarna framstår som mer lika varandra. Dessutom är ju många av de händelser jag ville skriva om som ursprunglig motivation för bloggen av det "lilla" slaget. D v s skriver man inte om dem med färskt minne flyter allt ihop till ett allmänt "vi har det bra".
Det som nu verkligen kan konstateras är att Agnes sover mycket bättre, och därmed även jag och Jenny... Agnes sover ofta natten igenom, för att vakna 5:30-6:00. Lika ofta vaknar hon lite tidigare, kanske runt 4, och är lite ledsen p g a att täcket är borta eller en elak dröm. Då går det i allmänhet att natta om henne eller ta med henne till vår säng så somnar hon om fint. Hur som helst känner jag verkligen att vi alla mår bättre på sömnfronten nu.
De senaste veckornas renoverande förtjänar ett omnämnande. I mitten av mars drog det igång på allvar med renovering och delvis omdisponering av övervåningen, d v s våra tre sovrum och badrummet. Köket gjorde vi ju förra vintern. Hela livet flyttades ner till vardagsrummet och nedervåningen helgerna innan byggstart. Jenny och jag bor i vardagsrummet, Vera i gillestugan och Agnes sover under trappan... Allt har fungerat förvånansvärt bra, jag hade verkligen väntat mig mer ifrågasättanden från Vera. Hon har tagit det hela med ro och börjar nu när man på allvar kan se allt växa fram bli verkligt förväntansfull på sitt nya rum.
Vi är nu inne på vecka sex av byggnadsarbete. De första fyra var en snickare här och rev väggar, resterande badrum mm som jag inte hunnit. Även elektriker, rörmokare och betonghåltagare (!) har bidragit till det dagliga oväsendet. Det var värst i början under de "grövre" momenten, och har på senare tid blivit helt OK. Femte veckan var främst målarna här, och nu denna veckan blir det lite småfix med el och VVS. Jag och Sören jobbade hårt i helgen som gick med badrum respektive golven.
Agnes snackar mer och mer. Det är inte så värst många fler riktiga ord, men jösses vilken svada hon har! Helt underbart. Hon pekar och förklarar, hojtar och kommenderar. Det är ingen tvekan om hennes förtjusning när hon får syn på någon av katterna, eller för den delen om vad på frukostbordet hon vill ha mer av.
Hon är ju också med till dagis för lämning av Vera tre morgnar i veckan. Agnes är nu riktigt tjenis med personalen och skrattar gott när de busar med henne. Det känns nästan som om inskolningen redan är avklarad, oavsett om det blir samma avdelning eller inte...
Det som nu verkligen kan konstateras är att Agnes sover mycket bättre, och därmed även jag och Jenny... Agnes sover ofta natten igenom, för att vakna 5:30-6:00. Lika ofta vaknar hon lite tidigare, kanske runt 4, och är lite ledsen p g a att täcket är borta eller en elak dröm. Då går det i allmänhet att natta om henne eller ta med henne till vår säng så somnar hon om fint. Hur som helst känner jag verkligen att vi alla mår bättre på sömnfronten nu.
De senaste veckornas renoverande förtjänar ett omnämnande. I mitten av mars drog det igång på allvar med renovering och delvis omdisponering av övervåningen, d v s våra tre sovrum och badrummet. Köket gjorde vi ju förra vintern. Hela livet flyttades ner till vardagsrummet och nedervåningen helgerna innan byggstart. Jenny och jag bor i vardagsrummet, Vera i gillestugan och Agnes sover under trappan... Allt har fungerat förvånansvärt bra, jag hade verkligen väntat mig mer ifrågasättanden från Vera. Hon har tagit det hela med ro och börjar nu när man på allvar kan se allt växa fram bli verkligt förväntansfull på sitt nya rum.
Vi är nu inne på vecka sex av byggnadsarbete. De första fyra var en snickare här och rev väggar, resterande badrum mm som jag inte hunnit. Även elektriker, rörmokare och betonghåltagare (!) har bidragit till det dagliga oväsendet. Det var värst i början under de "grövre" momenten, och har på senare tid blivit helt OK. Femte veckan var främst målarna här, och nu denna veckan blir det lite småfix med el och VVS. Jag och Sören jobbade hårt i helgen som gick med badrum respektive golven.
Agnes snackar mer och mer. Det är inte så värst många fler riktiga ord, men jösses vilken svada hon har! Helt underbart. Hon pekar och förklarar, hojtar och kommenderar. Det är ingen tvekan om hennes förtjusning när hon får syn på någon av katterna, eller för den delen om vad på frukostbordet hon vill ha mer av.
Hon är ju också med till dagis för lämning av Vera tre morgnar i veckan. Agnes är nu riktigt tjenis med personalen och skrattar gott när de busar med henne. Det känns nästan som om inskolningen redan är avklarad, oavsett om det blir samma avdelning eller inte...
söndag 11 april 2010
Söndag 2010-04-11
Idag har Vera varit på födelsedagskalas för sin kompis Albin. Det gick bra att gå själv, även om hon själv sade innan att "jag kommer nog vara lite blyg i början". Det var inga problem att lämna henne med många för henne okända barn, men visst var hon lite reserverad. När jag hämtade henne var det bara glada miner!
Kalaset hade anordnats i en av kyrkans lokaler, och när vi kom ut i vårsolen ville Vera gå in på kyrkogården. Vi gick en sväng på stigarna i solen och Vera frågade vad det stod på olika gravstenar mm. Hon förstod nog inte innan vad en kyrkogård är till för, men jag försökte svara så odramatiskt jag kunde på frågorna. Döden är ju trots allt en del av livet, och Vera lockades ju av den vackra platsen. Hon var nyfiken på varför allt var så välskött, varför det finns blommor, osv. Det gav en bra chans att prata om det positiva att ha fått känna fina människor medan de levde, att ha fått lära sig något av dem, och nu genom kyrkogården kunna minnas och hedra dem.
Agnes går mer och mer över till att gå i stället för att krypa. Än så länge kryper hon mer än hon går, men trenden är tydlig. Idag när jag pysslade i köket vände jag mig om och fick se henne leka en egen påhittad lek (eller har syrran lärt henne?). Hon slängde sitt favoritgosedjur Tiger framför sig och gick och hämtade honom, och slängde sedan fram honom en meter igen. Undrar om det kan vara en förlängning av våra lära-gå-övningar då vi försökt locka henne att gå till oss sittandes på golvet med Tiger i handen...
I fredags var Vera som vanligt på minisim, men det var ett ovanligt tillfälle i det avseendet att det var dags för klädsim! Barnen skulle ha på sig en pyjamas eller liknande, men Vera var väldigt skeptisk innan när vi pratade om det. Hon ville inte blöta ner någon av sina pyjamasar, var ett av argumenten att inte prova. Jag tror hon tyckte det hela lät så konstigt att hon inte ville vara med om det. Jag tog ingen strid om det innan utan packade bara ner en pyjamas i ryggsäcken. Sedan när vi kom till badhuset var flera pyjamasförsedda kompisar redan färdiga i omklädningsrummet. "Titta Vera, dina kompisar ska OCKSÅ bada med pyjamas...". Ibland är det bra med grupptryck!
Kalaset hade anordnats i en av kyrkans lokaler, och när vi kom ut i vårsolen ville Vera gå in på kyrkogården. Vi gick en sväng på stigarna i solen och Vera frågade vad det stod på olika gravstenar mm. Hon förstod nog inte innan vad en kyrkogård är till för, men jag försökte svara så odramatiskt jag kunde på frågorna. Döden är ju trots allt en del av livet, och Vera lockades ju av den vackra platsen. Hon var nyfiken på varför allt var så välskött, varför det finns blommor, osv. Det gav en bra chans att prata om det positiva att ha fått känna fina människor medan de levde, att ha fått lära sig något av dem, och nu genom kyrkogården kunna minnas och hedra dem.
Agnes går mer och mer över till att gå i stället för att krypa. Än så länge kryper hon mer än hon går, men trenden är tydlig. Idag när jag pysslade i köket vände jag mig om och fick se henne leka en egen påhittad lek (eller har syrran lärt henne?). Hon slängde sitt favoritgosedjur Tiger framför sig och gick och hämtade honom, och slängde sedan fram honom en meter igen. Undrar om det kan vara en förlängning av våra lära-gå-övningar då vi försökt locka henne att gå till oss sittandes på golvet med Tiger i handen...
I fredags var Vera som vanligt på minisim, men det var ett ovanligt tillfälle i det avseendet att det var dags för klädsim! Barnen skulle ha på sig en pyjamas eller liknande, men Vera var väldigt skeptisk innan när vi pratade om det. Hon ville inte blöta ner någon av sina pyjamasar, var ett av argumenten att inte prova. Jag tror hon tyckte det hela lät så konstigt att hon inte ville vara med om det. Jag tog ingen strid om det innan utan packade bara ner en pyjamas i ryggsäcken. Sedan när vi kom till badhuset var flera pyjamasförsedda kompisar redan färdiga i omklädningsrummet. "Titta Vera, dina kompisar ska OCKSÅ bada med pyjamas...". Ibland är det bra med grupptryck!
onsdag 7 april 2010
Onsdag 2010-04-07
Under morgonens promenad till dagis mötte vi den rullstolsburne man vi ofta ser. Han har en eldriven rullstol och i den tar han en morgontur med hunden som ofta verkar sammanfalla med vår marsch till dagis. Vera frågade vad det var för något han åkte, och varför. Jag försökte förklara på ett så "naturligt" sätt som möjligt att kanske hade han blivit sjuk, och nu fungerade inte hans ben längre. Som hjälp har han en rullstol med en liten motor så han kan röra sig här omkring med alla branta backar.
Vera funderade lite, och kom sedan med en alternativt namnförslag på "fordonet":
"Eller så är det en sommarpulka som hunden drar åt honom!".
Sedan var jag och Agnes på barnmusikgruppen. Hon tuffar till sig lite för varje gång och tar mer och mer spontan kontakt med de andra barnen och föräldrarna. Nu har hon ju sedan sist (2v sedan) börjat gå mycket mer, och det märktes att hon gillade att prova det bland de andra.
På eftermiddagen hade vi det bra i solen på baksidan av huset. Gungorna sattes upp i helgen och Vera vill så gärna gunga med sin syster. De har väldigt roligt båda två. Vera är stolt på något sätt över sin syster, och Agnes skrattar sitt kluckande ettåringsskratt när jag hissar upp henne för att sedan släppa gungan. Alla njöt vi av vårsolen, det märks en positiv inverkan även på barnen.
...och så kom ett sådant där stilla guldögonblick som knappast kan beskrivas. Jag satt på en gunga, halvt försjunken i egna tankar och halvt medveten om Agnes bredvid mig i "bebisgungan". Vera satt i gräset en bit bort och lekte med en hink. Alla var tysta, men ändå sammanbundna. Allt var stilla, men ändå vibrerande av liv. Alla medvetna om och i uppskattning av de andras närvaro, men samtidigt uppmärksamma inåt. Veras koncentrerade blick när hon blandar fjolårsgräs och nyvaknad sand från sandlådan. Agnes andning där hon sitter i gungan som sakta svänger. Mina egna tankar som sakta vindlar mellan högt till lågt. Från insikten att jag måste verkligen byta de skitiga jeansen vars knän min blick fastnat på, till hur mycket jag älskar mina prinsessor.
Jag registrerar allt, allt, allt. Suger åt mig, bränner in på min hjärnas DVD. Dubbla kopior i olika bankfack. När jag är gammal och gaggig ska jag spela detta, om och om igen i min gungstol på hemmet. Med ett mycket stort leende på läpparna.
Vera funderade lite, och kom sedan med en alternativt namnförslag på "fordonet":
"Eller så är det en sommarpulka som hunden drar åt honom!".
Sedan var jag och Agnes på barnmusikgruppen. Hon tuffar till sig lite för varje gång och tar mer och mer spontan kontakt med de andra barnen och föräldrarna. Nu har hon ju sedan sist (2v sedan) börjat gå mycket mer, och det märktes att hon gillade att prova det bland de andra.
På eftermiddagen hade vi det bra i solen på baksidan av huset. Gungorna sattes upp i helgen och Vera vill så gärna gunga med sin syster. De har väldigt roligt båda två. Vera är stolt på något sätt över sin syster, och Agnes skrattar sitt kluckande ettåringsskratt när jag hissar upp henne för att sedan släppa gungan. Alla njöt vi av vårsolen, det märks en positiv inverkan även på barnen.
...och så kom ett sådant där stilla guldögonblick som knappast kan beskrivas. Jag satt på en gunga, halvt försjunken i egna tankar och halvt medveten om Agnes bredvid mig i "bebisgungan". Vera satt i gräset en bit bort och lekte med en hink. Alla var tysta, men ändå sammanbundna. Allt var stilla, men ändå vibrerande av liv. Alla medvetna om och i uppskattning av de andras närvaro, men samtidigt uppmärksamma inåt. Veras koncentrerade blick när hon blandar fjolårsgräs och nyvaknad sand från sandlådan. Agnes andning där hon sitter i gungan som sakta svänger. Mina egna tankar som sakta vindlar mellan högt till lågt. Från insikten att jag måste verkligen byta de skitiga jeansen vars knän min blick fastnat på, till hur mycket jag älskar mina prinsessor.
Jag registrerar allt, allt, allt. Suger åt mig, bränner in på min hjärnas DVD. Dubbla kopior i olika bankfack. När jag är gammal och gaggig ska jag spela detta, om och om igen i min gungstol på hemmet. Med ett mycket stort leende på läpparna.
tisdag 6 april 2010
Tisdag 2010-04-06
Idag äntligen kunde Vera testa sin cykel ordentligt. Det blev några provturer i helgen med pappa springandes efter hållandes i pakethållaren. Det blir lite jobbigt när den senare är 30 cm över marken och mina axlar sitter fast i kroppen ca 170 cm över marken... Idag fick vi äntligen den utlovade barncykelpappahandtagspinnen som vi ska få låna på obestämd tid av Albin. Nu kunde jag springa bakom i en betydligt mindre kotförskjutande ställning. Roligt!!
Agnes testade även idag sin gunga till stor förtjusning. Naturligtvis kunde de stora barnen inte motstå frestelsen att försöka slunga ut henne i omloppsbana runt Jupiter, med en stunds deppande som följd men hon var snart uppe i sadeln igen.
Jag kan även konstatera att fotbollssäsongen är igång igen. Därmed har jag gjort de första klättringarna nedför branten mot gatan nedanför för att hämta bollen. Det är ca 30 höjdmeter ner till nästa radda tomter och skog emellan, så det blir lite dramatiskt med gissningsvis runt 45 graders lutning också...
Agnes överraskade med att sova natten igenom - nästan. Lite ledsna toner mitt i natten men Jenny hämtade henne till sängen och de somnade direkt. Själv förpassade jag mig själv till exil i gästrummet. Jag har fått tillbaka min kolgruvehosta och den vill jag inte hålla resten av familjen vaken med. Så jag sov m a o gott, med undantag för när autoploten slog på och väckte mig när Agnes var ledsen. Inga problem att somna om snabbt...
Agnes testade även idag sin gunga till stor förtjusning. Naturligtvis kunde de stora barnen inte motstå frestelsen att försöka slunga ut henne i omloppsbana runt Jupiter, med en stunds deppande som följd men hon var snart uppe i sadeln igen.
Jag kan även konstatera att fotbollssäsongen är igång igen. Därmed har jag gjort de första klättringarna nedför branten mot gatan nedanför för att hämta bollen. Det är ca 30 höjdmeter ner till nästa radda tomter och skog emellan, så det blir lite dramatiskt med gissningsvis runt 45 graders lutning också...
Agnes överraskade med att sova natten igenom - nästan. Lite ledsna toner mitt i natten men Jenny hämtade henne till sängen och de somnade direkt. Själv förpassade jag mig själv till exil i gästrummet. Jag har fått tillbaka min kolgruvehosta och den vill jag inte hålla resten av familjen vaken med. Så jag sov m a o gott, med undantag för när autoploten slog på och väckte mig när Agnes var ledsen. Inga problem att somna om snabbt...
måndag 5 april 2010
Måndag 2010-04-05
Påsken är nu över, och med den en lång skön helg tillsammans i lugnt tempo. Vi har varit hemma hela helgen och gjort små utflykter ut i vårskogen, och haft gott om tid att ta det ganska lugnt. Det är verkligen välbehövligt, då vi alla är påverkade av den senaste omgången förkylningar. Hosta har slagit rot och både jag, Agnes och Vera hackar oss igenom nätterna, med lätt kaotiska nätter som följd i några fall.
Det såg ju ljust ut förra veckan när Agnes var riktigt pigg och nästan helt fri från förkylningssymptom, och därmed (?) sov riktigt gott natten igenom vid 2-3 tillfällen. Jag hade blivit av med min hosta och bihåle-känning som jag haft veckorna innan. Men nu är det tydligen dags igen med rethosta mm...
Igår och idag har vi haft besök av vänner som bor en 1,5 tim-resa bort. Vi träffas därmed inte så ofta men när det blir av är det alltid lika roligt. Deras lilla tjej är drygt 1 år yngre än Vera och nu när de är lite större leker de ihop med stort utbyte av varandra. Vera blir en naturlig ledare i detta, och det märks att hon gillar rollen som självutnämnd storasyster. Hon hanterar det bra! Hon är väldigt omtänksam och föreslår olika lekar och så får hennes kompis vara med och välja och styra. Samtidigt ser man att hon ser upp väldigt mycket till Vera för hennes lite äldre framtoning, och "hänger med" i Veras lekar.
Det blev såkalrt en sen kväll också när föräldrarna satte sig i soffan och pratade. Mycket trevligt, men man känner sig inte så rapp i steget när Agnes vaknade ca 04:20 med hosta och gnäll och utan att sedan somna om... Själv hostade jag igång och Jenny gick och lade sig hos Vera (gästrummet upptaget). Framåt 7-tiden hade Agnes faktiskt sovit en timme och jag hade slumrat lite, men då vaknade hon igen och det var bara att gå upp.
Idag hängde vi upp gungorna efter vintern, på Veras förslag. Vi satte upp en "bebis-gunga" med ryggstöd istället för en av de vanliga. Agnes fick prova och det blev en riktigt mysig "gungstund" (Veras ord, uppfunnet för dagen!). Agnes skrattade högt!
I helgen har vi också tagit fram Veras cykel som hon fick i vintras. Vi har satt på nya däck mm, och nu ska vi bara låna den där "föräldra-pinnen" så pappa kan springa bakom och hjälpa till utan att bryta ryggen.
Det såg ju ljust ut förra veckan när Agnes var riktigt pigg och nästan helt fri från förkylningssymptom, och därmed (?) sov riktigt gott natten igenom vid 2-3 tillfällen. Jag hade blivit av med min hosta och bihåle-känning som jag haft veckorna innan. Men nu är det tydligen dags igen med rethosta mm...
Igår och idag har vi haft besök av vänner som bor en 1,5 tim-resa bort. Vi träffas därmed inte så ofta men när det blir av är det alltid lika roligt. Deras lilla tjej är drygt 1 år yngre än Vera och nu när de är lite större leker de ihop med stort utbyte av varandra. Vera blir en naturlig ledare i detta, och det märks att hon gillar rollen som självutnämnd storasyster. Hon hanterar det bra! Hon är väldigt omtänksam och föreslår olika lekar och så får hennes kompis vara med och välja och styra. Samtidigt ser man att hon ser upp väldigt mycket till Vera för hennes lite äldre framtoning, och "hänger med" i Veras lekar.
Det blev såkalrt en sen kväll också när föräldrarna satte sig i soffan och pratade. Mycket trevligt, men man känner sig inte så rapp i steget när Agnes vaknade ca 04:20 med hosta och gnäll och utan att sedan somna om... Själv hostade jag igång och Jenny gick och lade sig hos Vera (gästrummet upptaget). Framåt 7-tiden hade Agnes faktiskt sovit en timme och jag hade slumrat lite, men då vaknade hon igen och det var bara att gå upp.
Idag hängde vi upp gungorna efter vintern, på Veras förslag. Vi satte upp en "bebis-gunga" med ryggstöd istället för en av de vanliga. Agnes fick prova och det blev en riktigt mysig "gungstund" (Veras ord, uppfunnet för dagen!). Agnes skrattade högt!
I helgen har vi också tagit fram Veras cykel som hon fick i vintras. Vi har satt på nya däck mm, och nu ska vi bara låna den där "föräldra-pinnen" så pappa kan springa bakom och hjälpa till utan att bryta ryggen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)