Tisdag 2010-03-16

Ahh... en stund sedan jag skrev något. Även den senaste helgen var Jenny iväg med barnen medan jag rev vidare inför vårt renoveringsprojekt. Naturligtvis hann jag inte alls så långt som jag trodde, men i backspegeln med denna erfarenhet i bagaget inser jag att jag kom så långt jag kunde på två helger. Mer tid än så skulle dessutom bara innebära en belastning för familjen som inte skulle vara värt vinsten.

Visst är det skönt med en helg för sig själv, men det får fort att man börjar sakna sina tjejer... En kväll själv med lite mat man själv bestämmer, musik man själv bestämmer osv, det är gott! Men andra kvällen man lägger sig är det bra tomt.

Nu är hantverkarna igång för fullt sedan igår. Vi har skärmat av i entrén med plast från golv till tak så att köket och trappan ner till nedervåningen ska vara skärmad från dammet. Oljudet när en tigersåg går till angrepp på en innervägg stoppas dock inte...

I fredags var vi på minisim igen med Vera. Hon är för rolig, hon bar älskar att vara i vattnet och hon är så tuff. Inte bara med övningarna, utan på det sätt hon går upp i stunden. Hon är helt fri från oro var jag och Agnes befinner oss, och förlitar sig istället helt på instruktören och hennes assistent. Jag tycker det är härligt och hoppingivande att se att hon vågar lita på andra vuxna.

En sorglig sida av detta är att en dag måste vi lära henne att alla som ler mot henne vill henne inte väl. Det är så världen fungerar, men hur börjar man? Vem vill ta ur en fyraåring hennes världsuppfattning; hon som så godhjärtat och omtänksamt tror alla om något gott och som ser andras behov. En nalle till lillasyster när hon gråter, en kopp kaffe ur termosen till pappa när han är tjurig, osv...

Senare på dagen (fredag) hände något mycket roligt - Agnes tog sina första steg!!

Hon har ju provat sig fram länge att först stå upp utan stöd, och sedan att gå med gåvagn eller längs lämpliga handstöd (fotstöden på barnstolarna vid köksön är i perfekt höjd!). Ofta har jag lockat på henne från kanske en meters håll att ta mina händer och prova fötterna, men då har hon bara satt sig och krupit mot mig med ett stort leende.

Men i fredags i köket när jag slamrade ihop lite mat utropade Vera "titta pappa!!", och då fick jag se en strålande glad Agnes stående ute på golvet. Vera har ofta uppmärksammat detta så jag trodde inte det var något nytt, men då tog hon ett steg framåt... :-) Hon provade några steg till ivrigt påhejad av mig och Vera. Sedan har hon provat lite mest varje dag, men än så länge är krypningen det mest använda sättet att röra sig.

Igår kväll frågade Vera mig hur en kamel ser ut. "Tjaa... som en älg med två pucklar på ryggen, ungefär". "Ahaa..." sa Vera, "matar de barnen ur pucklarna?".

Idag på kvällen vid läggdags läste hon sagan för mig istället. Det blev klassikern "Bamse åker till månen". En bok som nästan drev mamma och pappa till vansinne för kanske ett år sedan, när vi säkert läste den två hundra gånger var utan att varvas med den minsta Max-bok eller Bu och Bä...

Veras minne är otroligt. Hon kan ju naturligtvis inte läsa, utan bilderna triggar hennes utantillminne. Vissa stycken med 3-4 meningar läser hon nära nog ordagrant korrekt! Och, inser jag i ett anfall av klarsyn, så här vassa på inlärning är ALLA barn.

Idag var vi f ö på 1-årskontroll med Agnes på BVC. Hon får fullt godkänt men vi diskuterade lite kring det faktum att hon är en liten plutt som inte riktigt går upp i vikt som medelbarnet gör, och dess koppling till att hon är mer eller mindre konstant förkyld. Detta hänger troligtvis väl ihop, och vi får helt enkelt vara vaksamma på att hitta sätt att få i henne rejält med mat. Det kan ju t ex handla om att noga notera vilka maträtter hon är extra såld på. Med Vera var detta aldrig ett problem eftersom hon åt som en skogshuggare när hon var liten... Än en gång påminns man om att Agnes är Agnes, och inte "Vera 2"!

På sistone har hennes aptit och förmåga att koncentrera sig på en måltid förbättrats radikalt, och som svar på den outtalade frågan slukade hon en monsterportion gröt plus extra fil och bröd till kvällsmat.