Onsdag 2010-03-10

Onsdg betyder barnmusik med Agnes. Även om hon har en del kvardröjande utslag kvar, "vågade" jag gå dit. Gruppen var idag kraftigt decimerad p g a sjukdomar, inhopp på jobbet mm, så det var bara sex barn där. Det blev en lite speciell stämning som var rolig, även om det blir lite mer drag med 12-15 barn som är mer normalt.

På just barnmusiken provade Agnes för första gången att gå några steg medan hon höll mig i händerna! Jag har provat förut att locka med henne att gå lite genom att hålla fram mina händer, men då har hon alltid satt sig ner och krupit till mig.

Agnes var på dåligt humör inledningsvis då jag tvingades väcka henne mitt i förmiddagsluren och sätta henne i bilen. Men det gick över rätt snart, men jag märkte att hon var trött då hon var ointresserad av maten och gnällig på fikat efteråt. Jag kollade temp när vi kom hem men ingen feber. Tupplurarna idag blev rätt korta så han var helt enkelt trött.

På eftermiddagen kom Albin med pappa och syskon och lekte. Jag hade sagt något om att åka till stan på eftermiddagen till Vera på morgonen, så hon var spetsad på att åka bil hem från dagis. Jag bestämde mig för att ta ärendena (kolla på skor och jackor inför våren till barnen) senare i veckan eller nästa vecka, då jag har bättre koll på vad vi redan har. Vera bröt ihop rätt rejält i dagis entré över detta och det tog en stund att få henne på fötter både bildligt och bokstavligt talat. "Vis" av mötet igår på BVC bestämde jag mig för att inte sätta för hårt emot utan lirka lite smart genom att både bekräfta henne och varsamt puffa på. Funkade!

En kul grej på vägen hem, och säkert en spegling av mig själv, kom från Vera när den första jobbiga backen klarats av. Jag strosade i ganska lugnt tempo, men nu ville hon hem och leka med Albin. "Sätt fart, gå fortare pappa så Albin slipper vänta! Nu är det faktiskt du som löjlar dig!".