Helgen gick i verktygslådans tecken, då jag påbörjade vårt nya renoveringsprojekt. Jenny tog med barnen till släkten i Stockholm, och jag blev kvar hemma bärandes möbler mm. Vi ska ju fixa upp sovrummen (3 st) och badrummet på övervåningen, och alla möbler, kläder mm (ALLT) ska ner i vardagsrum och gillestuga. Där kommer vi bo de närmsta 5-7 veckorna.
Förra året gjorde vi ju några rejäla ryck med köksrenovering och altanbygge. Det senare gjorde jag själv, medan köket i största utsträckning gjordes av inhyrda hantverkare. Ändå blev det en ganska tung belastning på familjen. Jenny var ju föräldraledig, och de gånger jag skulle jobba med renoveringarna kvällar/helger blev det ju hon som fick ta barnen. Detta ledde till att Jenny aldrig fick någon vila eller omväxling, och i efterhand sett var det ganska tufft. Många gånger har vi tagit oss för pannan och sagt "tänk om vi inte hyrt in folk att göra det mesta jobbet, ändå...".
Nu är det lite andra förutsättningar när Jenny jobbar och jag är hemma med barnen. Då är det t o m lite kul för Jenny att få exklusiv egen tid med barnen under helgen. Nu är det bara den förra och kommande helg som jag ska jobba med rivningen, sedan mot slutet ska jag lägga golven. Allt emellan får hantverkarna med vår pålitlige entreprenör Fredrik i centrum som får göra.
Igår var Vera på 4-årskontroll. Det var roligt! Vi träffade en av de numera välbekanta barnmorskorna/sjuksköterskorna på BVC, Hélene, och Vera var med på noterna hela tiden. Rita gubbar, trä pärlor på tråd, berätta vad som händer i en bilderbok mm. Fem stjärnor rakt igenom! Hon har kommit långt i tal, finmotorik och koncentrationsförmåga. Fysiskt sett ligger hon också bra till med balans mm. Hon är fortsatt i den längre ligan, och har faktiskt gjort ett litet skutt sedan senast. Då låg hon mellan 1:a och 2:a standardavvikelsen över medellängd, nu på den 2:a med sina 111 cm. Viktmässigt ligger hon på medel och det verkar alltså bli en avlång variant av henne, precis som vi redan visste... ;-)
Jag hade ett bra samtal med Helene kring Veras utveckling, uppfostran mm. Vera fick gå ut i väntrummet och leka en stund medan vi pratade ostört en stund. Jag fick tillfälle att ta upp frågor som jag funderat på. Inga stora grejor, vi pratar ju mycket hemma och med bekanta på jobbet så många chanser till andras perspektiv på sina egna barn ges ju redan. Jag fick ändå några bra inspel kring detta med att hantera trots och egen frustration. Ibland har jag nog en tendens att behandla henne som äldre än hon är, att ställa fel krav. T ex kan faktiskt en 4-åring vara så inne i sin egen värld att hon inte hör pappa be henne ta på skorna - hon struntar inte i mig som ett sätt att "utmana"!
Jag och Jenny diskuterade mycket i höstas kring just detta med att hantera trots (eller det man uppfattar som trots - kan ett barn verkligen tänkta ut sätt att vara på tvären?). Då var Vera inne i en jobbig period (och vi med, för den delen, trötta och tjuriga) och det var ofta bråk, dagliga urladdningar med gråt och skrik över just ingenting var inget ovanligt. Nu är det mycket lugnare och mer harmoniskt. Säkert för att Vera utmanar oss i mindre utsträckning, men också för att vi/jag tänker till lite vilka strider man tar, och hur man gör det.
Jag själv behöver hålla i bakhuvudet att när Vera "trotsar" så är det inte för att testa mig, utan för att hon är 4 år gammal och då styrs man av impulser! Begrepp som att komma i tid, eller andra saker relaterade till att vara ansvarig, kan man helt enkelt inte lägga på henne.
En sak jag tror vi lyckas med är å andra sidan att både Jenny och jag har nära till att berömma Vera, att se t ex hennes omtänksamhet om Agnes, hennes vilja att glädja andra och hjälpa till. Likaså är vi bra på att säga "förlåt" när vi blivit arga på henne på ett sätt som inte är meningsfullt med ett litet barn. Vi pratar ofta om starka känslor och jag tycker jag märker att Vera har en trygghet att säga hur hon känner.
Idag kom Vera med en sån skön skylt! Plötsligt hade hon satt upp ett papper med ett rött kryss, och en klippdocka med en pojke dittejpad. "Det är för att varna för tjuvar, att pojkar som vi inte känner och flickor som vi inte känner ska komma hit och ta våra saker". Vi resonerade en stund om det här med "varning", och det var tydligt att Vera använde ordet som riktat till tjuvarna.
Agnes är nu frisk från vattkopporna, skulle jag säga. Många prickar är kvar, men förbleknade. Några sårskorpor ska falla av, men det är de sista. Idag tycker jag hon har sovit lite vettigare, ca två tupplurar på 1-1.5 h i stället för en jättetupplur på sammanlagda tiden. Jag tar det som ett friskhetstecken... Hon är "som vanligt" rätt förkyld och hostar och snörvlar en del på nätterna under sin vanliga semivaken-stund på småtimmarna.
Flera gånger senaste veckan har jag trott att Agnes ska ta sina första steg. Hon går ofta runt barstolarna i köket, som har fotstöd i jättebra ledstångshöjd. Så släpper hon taget och står och tittar lite, verkar ladda för att gå till någon intressant sak ute på golvet... nej, hon sätter sig och kryper istället! :) Hon har också börjat öva på att krypa uppför trappan, till viss skräck hos mig. Men det är ju bra att hon vill lära sig, så när jag kan stoppar jag henne inte utan låter henne prova under nära överinseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar