Men det är också så att sedan senaste rapporten har Agnes vattkoppor tagit rejäl fart. Natten till lördagen blev inte så kul med massor av utslag över hela kroppen som gjorde det omöjligt att komma till ro. De började blomma upp redan under fredagen, och snart stod det klart att sjukdomen drabbat Agnes klart värre än Vera. Agnes är precis som Vera en riktigt hjälte och har verkligen inte beklagat sig i den utsträckning man skulle kunna vänta, med tanke på hur hon ser ut. På lillasyster tog sig utslagen in på alla möjliga tråkiga ställen, och dessutom med större täthet på mage, rygg och huvud. Natten till idag (söndag) fick hon sova utan blöja för att ge rumpan en chans att återhämta sig... stackarn!
Som om inte detta var nog, drabbades Agnes av en otäck händelse som kunde slutat mycket värre än att mamma och pappa fick sig en tankeställare med hjärtat i halsgropen.
Det hela började med att jag pratade snöröjning (vad annars) med Johan när han var här med sina barn i fredags. I synnerhet problem/faror med takras dryftades, och Johan kunde återge en otäck incident som han sett från köksfönstret, då all snö på grannens tak dråsade av taket i en enda tre sekunders-lavin. Tio minuter tidigare hade grannen tagit ut barnen till bilen för att åka till skolan... Under dagens lek såg vi också (och HÖRDE, jösses vilket muller) när taket på ett hus på andra sidan dalen blev soprent på snö på några sekunder.
På lördagen träffades vi vid skridskobanan för att de stora barnen skulle få åka lite. Jag gick en sväng med Agnes för att hon skulle somna, och åter vid banan ställde jag ifrån mig vagnen lite åt sidan från parkeringen. Under takutsprånget på ett litet skjul för redskap och soptunnor...
En stund senare tittade vi alla upp då ett muller hördes. Vi hann bara inse att detta är snö på väg ner för ett tak, innan olyckan var ett faktum. Agnes vagn vräktes omkull och fylldes av snö. Alla skrek och vi störtade dit. Jag hörde henne gråta och det lugnade mig. Hon klarade sig helt oskadd med overallen fylld av snö, mycket tack vare att vagnen vältes det första som hände. Vagnen blev helt sned och kommer inte kunna användas mer... Vilken kraft!!
Efteråt kände jag mig som en idiot, även om alla sade att "vi tänkte ju inte heller på det". Här har vi pratat om röjning av tak, ras från tak mm sedan dagen innan, och även sett flera tak rensas av kraftfulla "laviner", och ändå kopplar inte tankebanorna bättre! Jag antar att det tar en stund att verkligen ta in en ny fara och använda kunskapen om den i sitt "automatiska" vardagstänk.
I fredags lekte vi som nämnt med Albin med pappa och syskon. Det blev en förmiddags röj i snöhögarna, och sedan kom vi överens om att äta lunch ihop. Barnen motiverades med hägrande korvlunch, och därefter kunde vi bege oss ner till affären. I kön i kassan efter oss kom en tjej - gissar i övre tonåren - som handlat bl a godis. Vera missade ju inte detta utan klev fram till henne och spände ögonen i henne med händerna i sidorna: "hörrudu! det är inte lördag idag!".
Prickig - men nöjd - Agnes på sin 1-årsdag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar