333 dagar - det är vad denna blogg handlar om. En serie dagar då jag byter spår, tempo och perspektiv. Jag är utbytbar i alla andra sammanhang, men det finns ett jobb bara jag kan göra - att vara mina barns pappa. Det ska jag ägna mig helt och hållet åt de närmsta 333 dagarna. För tre år sedan gjorde jag samma besök i verkligheten och ägnade mig i 1 år åt Vera på heltid. Nu har hon en lillasyster som heter Agnes. Vid den här tiden nästa år är vi alla förändrade av vår färd tillsammans. Välkommen till vår resedagbok!

-- Håkan, Januari 2010

tisdag 23 februari 2010

2010-02-23

Till sin stora glädje fick Vera idag återvända till dagis, efter nästan två veckors frånvaro p g a vattkopporna. Det märktes att hon haft kul när jag hämtade henne vid 13:30. Hon fick chansen att leka mer när barnen i grannhuset kom och frågade om hon skulle "med ut på äventyr". Men då hade Vera just fått börja pyssla och leka på Radioapans hemsida (http://www.sr.se/barn/radioapan/), så hon var för svårflörtad att få med ut. Jag slets lite mellan att schasa ut henne nu när barnen var snälla och kom och ringde på, och att Vera pratat mycket om att få titta på Radioapan. Det är inte som att titta på TV eller film, utan verkligt interaktivt och klurigt så jag ser positivt på det som aktivitet.

Agnes och jag gjorde en räd in till stan efter att ha lämnat Vera kl 8:30 på dagis. Först skulle pappa hyfsas till hos frisören kl 9. Agnes satt i sin vagn och tittade på eller tittade ut genom fönstret på vad som passerade utanför. Ibland glömmer man bort att vara tacksam över hur förnöjsam och smidig hon är att ha med överallt. Inte ett pip av gnäll eller konstrande, bara hon har någon leksak att pyssla med och får skoja och flörta lite emellanåt så väntar hon lugnt.

Sedan blev det ett par ärenden inför renoveringen till olika byggbutiker, och sedan mötte vi försenade upp mamma vid försäkringsbolagets kontor för ett möte med vår kontakt där. Sedan - lunch på stan! Dessutom på ett av våra favoritställen som vi ofta gick till när vi var föräldralediga med Vera. Vi är lite av stammisar där och hon som äger stället kommer alltid fram och pratar med barnen. Precis som hos frisören kommenteras det hur extremt lik Vera Agnes är...

Agnes fick aldrig sova riktigt på förmiddagen, så det var en riktig liten tröttis jag hällde ner i vagnen på altanen när vi kom hem.

Vera satte igång att dammsuga när jag var i badrummet. Inget farligt med det, hon hanterar dammsugaren bra och försiktigt. Och man vill ju uppmuntra all vilja att hjälpa till hemma! Men idag gick något snett för plötsligt ropade hon i panik på pappa. Jag störtade ut och ryckte ur sladden. Hon var mest rädd kom det fram. Hon hade spillt lite när hon skulle hälla upp mer välingpulver i burken vi har det i, och sedan dammsuga upp. Då hamnade en plastpåse i dammsugarslangen, och hon kämpade vilt emot att den skulle åka in... Stackarn, hon skulle ju bara hjälpa till!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar