2010-02-22

Jag kan inte låta bli att kommentera vädret! I helgen föll under två dygn 50-60 cm nysnö. Lyckligtvis i puderform så det är "lätt" att skotta bort. Men mer snö väntas så efter lite beslutsvånda bestämde vi oss för att försöka röja av taket igen. Då kanske man kan låta den kommande snön vara istället (det ser ut att bli blötsnö...).

Runt huset är det nu efter takskottning och "försvar" av gångar runt huset helt otroliga mängder snö. Vallarna är i brösthöjd längs framsidan och sydgaveln, och på nordöstra hörnet har vi en 2.5m-hög främst från takskottningen. Jag har inte sett så mycket snö sedan 80-talet tror jag, och vi börjar våndas lite över vad vår dränering anno 1966 egentligen klarar av...

I slutet av förra veckan bedrev jag punktmarkering av kommunens snöröjning. Själva kommunen och deras representanter är alltid bra att prata med, men det klickar hos entreprenörerna. Det har såklart att göra med hur kontrakten är formulerade att göra också, men när man säger att man är "ute med allt vi har" och vi boende varken hör eller ser några livstecken alls börjar man ju undra. I lördags slet jag ca 30 min med att få upp bilen sista backen, och stora delar av söndagen var vi helt enkelt insnöade. Det som skapade irritation i fredags var att en traktor bevisligen varit här, men bara plogat precis över krönet och så in mot sidan mitt för vårt hus. Då lämnades en spillsträng på ca 40 cm höjd som ingen vanlig personbil tar sig igenom. Nettoeffekten av den insatsen var alltså att det var svårare att ta sig ut efter än innan plogningen!

Slut på gnället om detta!

Helgen med barnen var kul. Vera var på sin kompis Elsas 4-årskalas i lördags. Finklädd och beväpnad med presenter hoppade hon in i festligheterna. Någon gång tyckte hon faktiskt det blev lite högljutt och kom och satt i mitt knä en stund. Men sedan blev det lekar och fiskdamm, allt precis lagom ambitiöst och avspänt arrangerat, och då kom hon igång igen. Elsas föräldrar lärde vi känna i föräldragruppen då vi väntade våra respektive äldsta barn, och vi har ungåtts en hel del sedan dess. Tomas och jag var pappalediga länge samtidigt och hittade på en massa skoj.

Jag vill också göra en delvis uppsamlande notering om sköna kommentarer från Vera. Hon har ju ett antal riktiga pärlor genom åren. En klassiker är från mataffärens kassa, hon var då runt 3 tror jag, då hon kommenterade den bakom följande kundens inköp. "Kolla pappa!! Hon har köpt Cola, och det är INTE lördag!". Det finns många sådana, jag hoppas komma på fler längs vägen och kommer såklart slänga in dem här som bakåtblickar.

Förra veckan konstaterade hon att hon kommit på varför huvudet är hårt: "för att inte drömmarna ska kunna smita ut". Idag på eftermiddagen på väg in till stan för Agnes babysim utspelade sig följande:
Jag: När vi lämnat Agnes till mamma ska du och jag åka och handla mat.
Vera: Har du en lista? [detta att skriva en lista och få hålla i den är viktigt]
Jag: Ja, jag har den i huvudet.
Tystnad.
Vera: Har du den under mössan?

Sömn-"problemen" med Agnes fortsätter. Hon vaknar varje natt på småtimmarna och gnyr lite olyckligt eller sätter helt enkelt igång att prata glatt för sig själv. Ibland har man tur och man nattar om henne på ett försök, mer sällan sover hon faktiskt natten igenom, men allra vanligast är en vakenperiod på runt en timme med ett antal omtag att stoppa om henne och ge henne nappen igen. Detta har pågått i lite olika mönster egentligen ända sedan hon föddes. Vi har tagit oss ur behovet/ovanan att behöva ge henne välling under natten, och det verkar inte vara hunger heller. Ofta märker man att hennes nästan konstanta förkylning påverkar hennes andning, att hon blir torr i halsen och täppt i näsan.

Inatt var en sämre variant, jag var vaken runt två timmar med ständiga löpningar till Agnes rum. Jag är beredd att gå rätt långt för att skapa en trygghet hos henne att somna och sova själv. Nattningen på kvällen går alltid som en dans, men har oron väl slagit rot under natten är det nästan som förgjort. Ofta när jag kommer in halvsover hon och roterar runt och gnyr och snörvlar. Stackars liten... Det måste vara jättejobbigt även för henne att vara vaken.

Inatt tänkte jag i alla fall ut att jag ska testa en ny taktik med tupplurarna under dagen. Hon ska sova två gånger under dagen, och inte hur länge som helst. På sistone har hon ofta haft en sovstund på upp mot tre timmar. Vi har låtit henne få den med tanke på att alla förkylningar, febersjukor mm satt ner henne. Men så länge hon inte har feber så ska jag försöka styra mot lite kortare sovstunder på kanske 1,5 h och se vad det ger för möjligheter för henne att stanna kvar i lite djupare sömn natten igenom.