Igår kväll kom vattenkopporna igång rejält för Veras del. Jag hade känslan attmängden utslag och den påverkan de hade på henne hade planat ut lite, men icke... Sent på kvällen vaknade hon och grät nästan otröstligt av klådan och smärtan när utslagen började brista. Vi fick lindra med Ipren och Alvedon i lite olika omgångar under natten, samt läsa sagor och prata för att avleda uppmärksamheten. Jag hämtade en madrass och sov hos henne under natten.
Att hon hade ont av blåsorna var det ingen tvekan om. Jag tror också det hela förstärktes av att hon aldrig varit med om något liknande förr; en smärta/sjukdom som inte släpper och som det inte finns någon flykt ifrån utan bara måste uthärdas. Det skär i en förälders hjärta att se och höra sin lilla tuffa prinsessa lida.
Idag har det såklart varit ett lågt tempo. Vera somnade till slut och sov ett antal timmar i sträck. Agnes sov lyckligtvis som en liten gris hela natten! Jenny åkte till jobbet och vi andra tog oss så sakteliga upp ur sängarna. Vera fick kolla på hur mycket TV hon ville och äta glass till lunch...
Agnes är lite nedsatt av sin febersjuka tis-ons, men är idag helt feberfri. Hon äter dåligt och sover väldigt mycket. Efter dagens andra sovperiod blev jag tvungen att väcka henne 17:30 för att hålla någon styrsel på rutinerna; ska hon somna vettigt för natten och få något i magen kan hon inte sova så länge på eftermiddagen.
Igår kväll, innan Veras skov med kopporna, kom en bekant till oss som bor i området över med sina tre barn i lite olika omgångar. Även det föräldraparet är hemma med de minsta barnen och vill gärna bocka av vattenkoppor innan båda börjat jobba igen. Inte så kul att VAB:a med tre barn som ska vattkoppor i olika omgångar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar