2010-02-03

Idag till frukost blev det lite gråt och pip över att behöva gå till dagis. Självklart vill jag ju ha reda på om det ligger något "riktigt" bakom, men några ledande frågor senare kunde jag konstatera att det nog inte var någon som är dum och inte är det särskilt tråkigt heller. Det är nog mer en massa myror i huvudet på en 4-åring som just sett sin mamma och pappa byta uppgifter; helt plötsligt ser man inte till mamma annat än på kvällarna och så får man dras med farsan hela dagen... ;-)

Vi drösade ut i ännu en decimeter nysnö, något jag var rätt oförberedd på. Nu var vi ute i hyfsad tid så vi kom fram ändå, men det var ett väldigt pulsande på ännu oplogade gator. En endaste stackars traktor såg vi och den kom i full karriär nedför backen på stora vägen genom samhället.

Hem igen och skotta. Agnes däckade på vägen och sov över en timme i vagnen. Jag tänkte jag tar "bara" gångarna runt huset men det var ett rejält träningspass. In svettig och go' och stjälpa i mig en kopp kaffe innan det var dags att ta sig till barnmusikgruppen. Detta är riktigt kul och något jag sett fram emot! Jag gick ju varje vecka under året jag var hemma med Vera och hon älskade verkligen denna aktivitet. Ingrid som håller i det är riktigt härligmed barnen; så lyhörd och observant på hur varje barn reagerar på sitt eget sätt.

Hemfärden blev ett mindre äventyr. Sista 100 m tog säkert 45 min... Det var ett vådligt skottande och sandande och upprepade försök att komma upp för knycken innan jag lyckades. Ett par kötteder yttrades i avskildhet inne i bilen över kommunens snöröjning. Agnes sov så jag hoppas att jag inte hade mer än marginell påverkan på hennes ordförråd...

Det här är ju inte en snöröjningsblogg, men det hela påverkar ens verklighet högst väsentligt när man är hemma med barnen. Man blir ju rätt fjättrad om man inte vågar åka iväg med bilen... Nog om detta!

Det finns några roliga saker att notera med Agnes utveckling bara senaste veckan. Dels har hon fått två nya tänder (framtänder överkäken) som tagit bort den gulliga vampyrlooken, och dels har hon de senaste dagarna allt längre stunder stått upp utan stöd! Jag såg henne testa det t ex på barnmusiken mitt ute på golvet bland alla kompisarna. Hon gör rätt avancerade test att förflytta sig längs möbler m m också.

Vera stack åt mig ett kuvert på kvällen. Kommunens logga var överklottrad och "Paa" skrivet på framsidan. Inuti låg en lapp med hennes egna bokstäver i mängd på. Många H och U... Brevet skulle i alla fall uttydas "Jag har aldrig sett några barn städa. Jag vill inte städa. Du får sköta städningen pappa."