Agnes 1-årsdag!

Idag fyller Agnes 1 år - grattis lilla älsklingen! Och vilken födelsedag, sedan... blandat högtoch lågt kan man säga. Mamma och storasyster Vera bakade tårta och farmor kom på besök. Många fina presenter blev det också - favoriter var nog hammaren till "spiklådan" och prislappen på en av tröjorna.

Men det är också så att sedan senaste rapporten har Agnes vattkoppor tagit rejäl fart. Natten till lördagen blev inte så kul med massor av utslag över hela kroppen som gjorde det omöjligt att komma till ro. De började blomma upp redan under fredagen, och snart stod det klart att sjukdomen drabbat Agnes klart värre än Vera. Agnes är precis som Vera en riktigt hjälte och har verkligen inte beklagat sig i den utsträckning man skulle kunna vänta, med tanke på hur hon ser ut. På lillasyster tog sig utslagen in på alla möjliga tråkiga ställen, och dessutom med större täthet på mage, rygg och huvud. Natten till idag (söndag) fick hon sova utan blöja för att ge rumpan en chans att återhämta sig... stackarn!

Som om inte detta var nog, drabbades Agnes av en otäck händelse som kunde slutat mycket värre än att mamma och pappa fick sig en tankeställare med hjärtat i halsgropen.

Det hela började med att jag pratade snöröjning (vad annars) med Johan när han var här med sina barn i fredags. I synnerhet problem/faror med takras dryftades, och Johan kunde återge en otäck incident som han sett från köksfönstret, då all snö på grannens tak dråsade av taket i en enda tre sekunders-lavin. Tio minuter tidigare hade grannen tagit ut barnen till bilen för att åka till skolan... Under dagens lek såg vi också (och HÖRDE, jösses vilket muller) när taket på ett hus på andra sidan dalen blev soprent på snö på några sekunder.

På lördagen träffades vi vid skridskobanan för att de stora barnen skulle få åka lite. Jag gick en sväng med Agnes för att hon skulle somna, och åter vid banan ställde jag ifrån mig vagnen lite åt sidan från parkeringen. Under takutsprånget på ett litet skjul för redskap och soptunnor...

En stund senare tittade vi alla upp då ett muller hördes. Vi hann bara inse att detta är snö på väg ner för ett tak, innan olyckan var ett faktum. Agnes vagn vräktes omkull och fylldes av snö. Alla skrek och vi störtade dit. Jag hörde henne gråta och det lugnade mig. Hon klarade sig helt oskadd med overallen fylld av snö, mycket tack vare att vagnen vältes det första som hände. Vagnen blev helt sned och kommer inte kunna användas mer... Vilken kraft!!

Efteråt kände jag mig som en idiot, även om alla sade att "vi tänkte ju inte heller på det". Här har vi pratat om röjning av tak, ras från tak mm sedan dagen innan, och även sett flera tak rensas av kraftfulla "laviner", och ändå kopplar inte tankebanorna bättre! Jag antar att det tar en stund att verkligen ta in en ny fara och använda kunskapen om den i sitt "automatiska" vardagstänk.

I fredags lekte vi som nämnt med Albin med pappa och syskon. Det blev en förmiddags röj i snöhögarna, och sedan kom vi överens om att äta lunch ihop. Barnen motiverades med hägrande korvlunch, och därefter kunde vi bege oss ner till affären. I kön i kassan efter oss kom en tjej - gissar i övre tonåren - som handlat bl a godis. Vera missade ju inte detta utan klev fram till henne och spände ögonen i henne med händerna i sidorna: "hörrudu! det är inte lördag idag!".

Prickig - men nöjd - Agnes på sin 1-årsdag

2010-02-25

Igår kom vi åter till barnmusikgruppen, det var tre veckor sedan sist p g a vattkopporna. Det var som vanligt roligt, det ska bli kul att följa hur Agnes snappar upp olika återkommande sånger och ramsor. Min hemmapappa-kollega Johan hade "bakat", d v s bönat för sin mamma att hjälpa honom ur klistret med fikat han lovat ordna. Detta hade hon löst exemplariskt och Johan bjöd på beroendeframkallande chokladrutor.

När jag kom till dagis på onsdagen var Vera i full färd att avsluta en teckning, så jag fick vänta en stund. Teckningen var mycket fin - hon utvecklar sin förmåga att uttrycka sig i bild och med bokstäver i rasande fart - med många detaljer och färger. Den hamnade direkt i fröken Elins händer för att läggas till Veras konst-portfölj. Däremot fick vi med oss en stor målning från i höstas, som föreställde en fågel i gröna färger (vad annars?).

Vi hade också ett intressant samtal om ormar. Vera sade att hon är lite rädd för dem, och jag sade att ormarna som finns i Sverige behöver man inte vara rädd för. Varpå Veras motfråga blev "Men de i Skåne då?".

Idag, torsdag, blev en dag som gick i konstant uppförsbacke. Vera hade mardrömmar på småtimmarna, och vaknade sedan redan kl 5. Agnes sov oroligt och fick komma över till vår säng. Det var en sliten Jenny som släpade sig till jobbet (min sov-natt) och min dag med barnen blev OK men med ovanligt många konflikter med Vera. När det skär sig utmanas allt (ALLT) och det blir väldigt svårt att göra någon aktivitet med närvaro och utbyte.

Vi var i alla fall på biblioteket och lämnade in förra omgången låneböcker, och hade en läsestund i barnens soffor. När Vera samlat på sig en lagom bunt lånade vi dem och åkte och hämtade Jenny på jobbet och sedan bar det av hem för kvällsmat.

Vi har en period testat en hemlevererad matkasse i 2v-intervall, varje kasse med råvaror och recept på fem rätter. Hittills väldigt trevligt och bra men med nackdelen att man hela tiden står och lagar rätter för första gången. Dagens kvällsmat förberedde jag mitt på dagen under ett fasligt hackande, fräsande, sjudande etc. När man väl stod där med sin färdiga morots- och linssoppa - en gul sörja i en kastrull och drivor av disk omkring mig - kändes det aningen som ett antiklimax.

Till sist kan det konstateras att även Agnes nu fått vattkopporna. Ett 20-tal utslag över kroppen och huvudet har hon fått. Än så länge märker jag inget speciellt i hennes beteende eller allmäntillstånd, men vi får väl se hur natten blir med tanke på hur många utslag som tillkommit bara idag.

Vi visste ju att det skulle komma, men det var lite bittert inför just denna helg. Vi hade avtalat med Jennys föräldrar att de skulle ha hand om barnen hemma hos sig. Vi hade verkligen sett fram emot att få gå på bio, äta mat på stan, etc. SOVA kanske... Men! så blev det nu inte. Nytt försök kommer.

Vera i en av sina snögrottor!


Korvgryta med ris

2010-02-23

Till sin stora glädje fick Vera idag återvända till dagis, efter nästan två veckors frånvaro p g a vattkopporna. Det märktes att hon haft kul när jag hämtade henne vid 13:30. Hon fick chansen att leka mer när barnen i grannhuset kom och frågade om hon skulle "med ut på äventyr". Men då hade Vera just fått börja pyssla och leka på Radioapans hemsida (http://www.sr.se/barn/radioapan/), så hon var för svårflörtad att få med ut. Jag slets lite mellan att schasa ut henne nu när barnen var snälla och kom och ringde på, och att Vera pratat mycket om att få titta på Radioapan. Det är inte som att titta på TV eller film, utan verkligt interaktivt och klurigt så jag ser positivt på det som aktivitet.

Agnes och jag gjorde en räd in till stan efter att ha lämnat Vera kl 8:30 på dagis. Först skulle pappa hyfsas till hos frisören kl 9. Agnes satt i sin vagn och tittade på eller tittade ut genom fönstret på vad som passerade utanför. Ibland glömmer man bort att vara tacksam över hur förnöjsam och smidig hon är att ha med överallt. Inte ett pip av gnäll eller konstrande, bara hon har någon leksak att pyssla med och får skoja och flörta lite emellanåt så väntar hon lugnt.

Sedan blev det ett par ärenden inför renoveringen till olika byggbutiker, och sedan mötte vi försenade upp mamma vid försäkringsbolagets kontor för ett möte med vår kontakt där. Sedan - lunch på stan! Dessutom på ett av våra favoritställen som vi ofta gick till när vi var föräldralediga med Vera. Vi är lite av stammisar där och hon som äger stället kommer alltid fram och pratar med barnen. Precis som hos frisören kommenteras det hur extremt lik Vera Agnes är...

Agnes fick aldrig sova riktigt på förmiddagen, så det var en riktig liten tröttis jag hällde ner i vagnen på altanen när vi kom hem.

Vera satte igång att dammsuga när jag var i badrummet. Inget farligt med det, hon hanterar dammsugaren bra och försiktigt. Och man vill ju uppmuntra all vilja att hjälpa till hemma! Men idag gick något snett för plötsligt ropade hon i panik på pappa. Jag störtade ut och ryckte ur sladden. Hon var mest rädd kom det fram. Hon hade spillt lite när hon skulle hälla upp mer välingpulver i burken vi har det i, och sedan dammsuga upp. Då hamnade en plastpåse i dammsugarslangen, och hon kämpade vilt emot att den skulle åka in... Stackarn, hon skulle ju bara hjälpa till!

2010-02-22

Jag kan inte låta bli att kommentera vädret! I helgen föll under två dygn 50-60 cm nysnö. Lyckligtvis i puderform så det är "lätt" att skotta bort. Men mer snö väntas så efter lite beslutsvånda bestämde vi oss för att försöka röja av taket igen. Då kanske man kan låta den kommande snön vara istället (det ser ut att bli blötsnö...).

Runt huset är det nu efter takskottning och "försvar" av gångar runt huset helt otroliga mängder snö. Vallarna är i brösthöjd längs framsidan och sydgaveln, och på nordöstra hörnet har vi en 2.5m-hög främst från takskottningen. Jag har inte sett så mycket snö sedan 80-talet tror jag, och vi börjar våndas lite över vad vår dränering anno 1966 egentligen klarar av...

I slutet av förra veckan bedrev jag punktmarkering av kommunens snöröjning. Själva kommunen och deras representanter är alltid bra att prata med, men det klickar hos entreprenörerna. Det har såklart att göra med hur kontrakten är formulerade att göra också, men när man säger att man är "ute med allt vi har" och vi boende varken hör eller ser några livstecken alls börjar man ju undra. I lördags slet jag ca 30 min med att få upp bilen sista backen, och stora delar av söndagen var vi helt enkelt insnöade. Det som skapade irritation i fredags var att en traktor bevisligen varit här, men bara plogat precis över krönet och så in mot sidan mitt för vårt hus. Då lämnades en spillsträng på ca 40 cm höjd som ingen vanlig personbil tar sig igenom. Nettoeffekten av den insatsen var alltså att det var svårare att ta sig ut efter än innan plogningen!

Slut på gnället om detta!

Helgen med barnen var kul. Vera var på sin kompis Elsas 4-årskalas i lördags. Finklädd och beväpnad med presenter hoppade hon in i festligheterna. Någon gång tyckte hon faktiskt det blev lite högljutt och kom och satt i mitt knä en stund. Men sedan blev det lekar och fiskdamm, allt precis lagom ambitiöst och avspänt arrangerat, och då kom hon igång igen. Elsas föräldrar lärde vi känna i föräldragruppen då vi väntade våra respektive äldsta barn, och vi har ungåtts en hel del sedan dess. Tomas och jag var pappalediga länge samtidigt och hittade på en massa skoj.

Jag vill också göra en delvis uppsamlande notering om sköna kommentarer från Vera. Hon har ju ett antal riktiga pärlor genom åren. En klassiker är från mataffärens kassa, hon var då runt 3 tror jag, då hon kommenterade den bakom följande kundens inköp. "Kolla pappa!! Hon har köpt Cola, och det är INTE lördag!". Det finns många sådana, jag hoppas komma på fler längs vägen och kommer såklart slänga in dem här som bakåtblickar.

Förra veckan konstaterade hon att hon kommit på varför huvudet är hårt: "för att inte drömmarna ska kunna smita ut". Idag på eftermiddagen på väg in till stan för Agnes babysim utspelade sig följande:
Jag: När vi lämnat Agnes till mamma ska du och jag åka och handla mat.
Vera: Har du en lista? [detta att skriva en lista och få hålla i den är viktigt]
Jag: Ja, jag har den i huvudet.
Tystnad.
Vera: Har du den under mössan?

Sömn-"problemen" med Agnes fortsätter. Hon vaknar varje natt på småtimmarna och gnyr lite olyckligt eller sätter helt enkelt igång att prata glatt för sig själv. Ibland har man tur och man nattar om henne på ett försök, mer sällan sover hon faktiskt natten igenom, men allra vanligast är en vakenperiod på runt en timme med ett antal omtag att stoppa om henne och ge henne nappen igen. Detta har pågått i lite olika mönster egentligen ända sedan hon föddes. Vi har tagit oss ur behovet/ovanan att behöva ge henne välling under natten, och det verkar inte vara hunger heller. Ofta märker man att hennes nästan konstanta förkylning påverkar hennes andning, att hon blir torr i halsen och täppt i näsan.

Inatt var en sämre variant, jag var vaken runt två timmar med ständiga löpningar till Agnes rum. Jag är beredd att gå rätt långt för att skapa en trygghet hos henne att somna och sova själv. Nattningen på kvällen går alltid som en dans, men har oron väl slagit rot under natten är det nästan som förgjort. Ofta när jag kommer in halvsover hon och roterar runt och gnyr och snörvlar. Stackars liten... Det måste vara jättejobbigt även för henne att vara vaken.

Inatt tänkte jag i alla fall ut att jag ska testa en ny taktik med tupplurarna under dagen. Hon ska sova två gånger under dagen, och inte hur länge som helst. På sistone har hon ofta haft en sovstund på upp mot tre timmar. Vi har låtit henne få den med tanke på att alla förkylningar, febersjukor mm satt ner henne. Men så länge hon inte har feber så ska jag försöka styra mot lite kortare sovstunder på kanske 1,5 h och se vad det ger för möjligheter för henne att stanna kvar i lite djupare sömn natten igenom.

2010-02-19

Dagen började lite tidigare än "vanligt" (vi har ju faktiskt legat och trynat i sängen framåt 7:30-8 de senaste dagarna), innan 7 var alla på fötter. Jenny valde att åka lite senare till jobbet, så vi kunde äta frukost ihop allihop. Trevligt!

Först på schemat stod att testa en av Veras födelsedagspresenter, skridskor. Vi hade stämt träff med Johan, en pappa som också är hemma med sina barn i år, nere vid skridskobanan vid skolan. Vi känner familjen sedan föräldragruppen vi gick i genom BVC när vi väntade Vera för drygt 4 år sedan, så deras äldsta pojke Albin är i precis samma ålder. Sedan har de fått tvillingar som några månader äldre än Agnes.

I vanlig ordning kom vi iväg sent. Det återstår efter 3 veckors pappaledighet att komma i tid till en aktivitet... Nej, förresten! Minisimmet första veckan var vi ju löjligt tidiga till när jag skulle överkompensera och *verkligen* försäkra mig att vara i tid. Ett visst mått av seghet i starten från min sida finns (ha, ha), jag har lite för lätt att "ska bara" fixa det och det och...

Johan var i full gång att skotta banan när vi kom ner, och då kom jag på att jag glömt Veras hjälm... Bara att göra en löpning upp för backarna och hämta den. Det blev lite trevande försök att åka där jag ledde Vera i händerna. Johan visade en smart grej där ett litet mål (knähögt, typ) kunde användas av barnen som stöd och säkerhet, och samtidigt åka framåt med målet framför sig. Vera tyckte skridsko var kul men kanske lite läskigt. Vi får gå ner dit någon gång varje vecka så länge vintern räcker, så är ju en klassisk aktivitet åtminstone ordentligt introducerad.

Sedan bar det av hemåt för lunch. Vi var rätt hungriga, och som tur var så har vi ju tidigare i veckan varit duktiga att laga mat från den hemlevererade kassen med uttänkta rätter från en firma som har detta som affärsidé. Bara att värma direkt från kylen.

Agnes soven liten stund på morgonens tur till skridskobanan. De senaste dagarna har hon ju sovit jättelänge mitt på dagen, vilket lett till att hon istället blivit väldigt trött på kvällen. Hon behöver två sovstunder per dag, och det kunde hon få nu då hon blev rätt trött efter lunch. Jag fixade i ordning i köket och sedan satte jag mig med Vera i knät och läste böcker. Riktigt mysigt!

Sedan gav vi oss ut igen för lite mer utelek. Agnes var precis på gång att vakna, men jag satsade på att vi skulle kunna vara ute en stund. Jag hade lite frukt med ut till båda barnen så det gick bra att vara ute en ganska lång stund. Vi byggde på lite snökojor och skottade lite sporadiskt här och där. För var ska man börja, egentligen... inte nådigt vad med snö vi har nu!

Agnes kändes lite hängig när vi gick in. Senare på kvällen när jag lade henne hade hon mycket riktigt 38 blankt. Nu igen...

Det är ju fredag så något extra ska man hitta på. Vera och jag gjorde pannkakor. Agnes testar ju gärna mer och mer av vår mat, och pannkakor i tunna strimlor gick hem! Sedan lekte vi allihop på Veras rum och byggde tågbanor och stojade i sängen.

Idag har jag också börjat arbetet med att återföra Veras TV-vanor från sjukläge till normalläge. Det har frågats en del om TV/dator mitt på dagen, men det har gått bra att hänvisa till att hon inte är sjuk längre. Hon satte lite vatten i halsen när vi borstade tänderna och konstaterade att "då kan jag inte vara frisk när jag hostar så här. Då kan jag väl få se på TV imorgon?".

2010-02-18

Dagen började med en lite strulig natt. Först hade Vera lite mardrömmar eller vad det var. Hon pep lite i alla fall en stund efter midnatt och verkade vilja att jag skulle sova hos henne. OK, tänkte jag det brukar ju gå bra och Agnes brukar inte bli orolig förrän på sennatten och då kan jag smita då. Men när jag skulle lägga mig rörde jag väl vid hennes vattkoppor på ryggen, så då sade hon ifrån på det. Jag pratade lite med henne och fick snart lämna rummet.

Sedan tog det 5 min så gnyddes det från Agnes rum. Det var bara att lägga henne tillrätta och leta upp nappen åt henne. Hon har en förmåga att sova ganska livligt, så då kan man hitta henne i en liten hög i ena hörnet av spjälsängen utan täcke. Jag tror förkylningen spökar igen. Nåväl, hon somnade om.

Sedan låg jag vaken kanske en timme och tänkte på en massa saker som man inte kommer på lösningen på grubblandes i sin säng på natten.

Framåt halv fyra kom Agnes igång igen, och då var det mer det vanliga att hon vaknar till och är lite ledsen. Dettagick inte att trösta utan efter sådär 6-8 försökt att lägga henne fint under täcket med nappen och klappa om henne så gav jag upp och tog henne till min säng. Då var det detta med förkylningen, hon är täppt och kommer inte till ro så det blev en del vispande innan någon av oss somnade.

När vi just somnat (kändes det som) framåt 5-tiden kom plötsligt Vera traskande. Det är lite ovanligt, hon brukar ropa från sin säng och så får man gå dit och försöka lugna ner det hela på något sätt. Nu klättrade hon upp hos oss, och genast fnittrade Agnes igång när hon fick syn på idolen storasyster. Det här går aldrig tänkte jag och tog genast med Vera ut under förevändning att vi skulle sova i hennes säng. Min lilla plan var att chansa på att Agnes nu skulle kunna somna i sin säng och att jag skulle kunna natta om Vera. Glöm det grabben... Agnes skrek och grät. Jenny, stackarn, tog bara täcket och gick (min natt).

Märkligt nog godtog Vera att somna själv, och jag kunde åter hämta Agnes till vår säng och vi somnade där. Jag vaknade framåt halv åtta när Agnes vaknade, och det blev faktiskt en riktigt mysig vakna-upp-stund där Vera anslöt efter en stund.

Efter sen frukost kom dagen igång bättre och vi slog in presenten till Veras kompis som har kalas på lördag. Efter lunch kom våra vänner som bor i området och det blev både inne- och utelek. Papporna fick faktiskt stå i fred med varsin termosmugg kaffe och prata pensionsförsäkringar säkert 10 min...

2010-02-17

Jag släppte inte heller idag iväg Vera till dagis. Hon är troligen att anse som frisk och att risken att hon smittar någon annan är väldigt liten. Jag kan inte se några nya utslag och alla de hon har är torra och fina. Men andra föräldrar och barn som möter henne kan ju inte veta den exakta historiken och förloppet, kanske skulle jag själv reagera på ett barn som kommer till dagis och ser ut som Vera.

Vi hade ännu en mysig dag hemma, ändå. Under Agnes sovstund på förmiddagen satt vi på bänken under fönstret i köket och läste böcker. Sedan gjorde vi i ordning en teckning och ett kort vi ska skicka till Veras syssling (pyssling? brylling?) som fyller år i morgon. Hoppas brevet hinner fram...

Vad heter f ö släktskapet mellan Vera och barn till hennes föräldrars kusiner? Syssling kör jag med tills någon annan info kommer.

På eftermiddagen åkte vi till stan och handlade present till en kompis som fyller 4 och bjuder på kalas på lördag. Sedan hämtade vi Jenny på jobbet och begav oss hemåt till våra vänner hemma som bjöd på kvällsfika. Trevligt!

Agnes var ovanligt nog för henne lite gnällig efter lunch. Mycket riktigt - Ipren-dags igen... Bara 37.7 men det påverkade henne tydligt. Hoppas det stannar vid det.

Igår filmade jag en skön snutt med Vera när hon förklarade en installation på köksgolvet bestående av kökshanddukar, ätpinnar och grytlappar.
Pappa: vad är det där då?
Vera: En fågel. Den är död.
Pappa: ehh... aj då.
Vera: Ingen fara pappa, det är på låtsas.

2010-02-16

Vera fick stanna hemma från dagis idag. Hon känns helt frisk sett till ork och humör, men hon har alla utslagen kvar. Jag var lite osäker på detta med hur länge sjukdomen smittar, så jag ringde vårdcentralen för lite rådgivning. Jag fick - som vanligt - bra service och några goda råd. Det är viktigt att alla kopporna torkat innan man ger sig ut och träffar folk i normal omfattning. Dels för att det är först då som man inte smittar längre, och dels för att undvika hudinfektioner om någon skorpa skulle råka skavas bort t ex under lek på dagis. Förskolelärarna sade ungefär samma sak; att de ville att utslagen på händerna och ansiktet skulle vara borta. Så troligen blir Vera hemma denna vecka.

Det är lite tråkigt, det får en del följdeffekter. Agnes kan inte gå på sin barnmusikgrupp imorgon. Jag skulle kunna ta med Vera dit enligt löfte från ledaren, men samma princip mot barn och föräldrar där bör väl gälla som mot dagis. Förhoppningsvis går kopporna tillbaka såpass att Vera kan gå på sitt minisim som vanligt på fredag, men jag ska ringa imorgon och fråga hur de ser på detta. En generell nackdel är att Vera verkligen gillar dagis och sina kompisar, och att 100% hemmaliv kan bli lite tråkigt. Jag får försöka bjuda hit lite kompisar etc som inte är "rädda" för vattkopporna...

Redan idag på eftermiddagen kom våra "semi-grannar" som bor i området intill över och lekte några timmar efter deras stora pojkes dagis. Det byggdes snökojor och en igloo. Frågan är vilka barn som hade roligast, 4-åringarna eller 30+:arna... ;-)

Agnes är nu uppe på banan helt och hållet. Hon äter jättebra och är på kanonhumör. Vilken liten solstråle hon är! Hon älskar att flörta och skoja när vi sitter till bords, och oavsett var vi befinner oss så skiner hon upp med hela ansiktet när våra blickar möts. Nu börjar det även komma ett väldigt mysigt gos-behov. Vid några tillfällen de senaste dagarna när jag lyft upp henne har hon lagt huvudet mot min axel och bara suttit så några minuter och gjort små nöjda ljud. Ett guldkorn att samla in, stoppa i sin lilla ask och ha att ta fram och tänka på!

2010-02-15

Så sakteliga börjar vi återvända till ett vardagstempo efter en riktigt långsam helg. Vera var nedsatt av vattkopporna, men lyckligtvis slapp hon ytterligare nätter med smärta och obehag. Agnes verkar tagen av sin febersjuka tidigare förra veckan, hon har sovit mycket på dagarna och jag har vid några tillfällen fått väcka henne efter "tupplurar" på 3-4 timmar för att undvika att dygnsrytmen och läggningsrutiner ska bli helt upp-och-ner.

Som grädde på moset blev Jenny också febersjuk. Hon kände sig risig och frusen i fredags, och så i lördags var hon helt knockad. Hon kollade tempen när hon efter en värktablett kände att en topp var på väg att lägga sig, och då låg hon på bra över 39 grader... Helt utslagen på lördagen, och hon var ganska matt hela söndagen också.

Således blev det en del TV-tittande... Är man sjuk i det här huset får man kolla på (nästan) hur mycket TV man vill. Dessutom får man äta (nästan) vad som helst till lunch. Hellre att de äter vitt bröd med strössel än inget alls.

Nåväl. Idag, måndag, var alla i bättre form. Vera har utslag över hela kroppen, men inga fler har tillkommit och de flesta verkar läka/torka nu. Hon har inte klagat över det hela på ett tag i alla fall, och hon har sovit gott flera nätter på raken.

Agnes är fortfarande väldigt snorig och hon vaknar på nätterna någon gång efter midnatt och är ledsen. Detta är en svår avvägning. Själv är man dödstrött och vill bara sova, men i detta töcken inser man också att hon inte hittar på detta för att vara divig. Vi har ju med båda barnen varit väldigt konsekventa i vår linje att de ska kunna somna själva i sin egen säng, och sova där hela natten. Detta var väldigt lätt att få att fungera med Vera. Hon var nog bara 4-5 månader när hon sov natten igenom utan vakenstunder, välling mm. Agnes däremot är en annan personlighet och vaknar väldigt lätt på småtimmarna. Vi har varit lite lösare i kanterna med principerna och periodvis hämtat över henne till vår säng, men det är verkligen ingen ordning vi vill befästa.

På sistone har vi försökt styra lite hårdare mot att natta om henne i hennes egen säng, med viss framgång men också på bekostnad av vår nattsömn...

I natt fick jag helt enkelt ge upp efter en dryg timme. När jag väl hade henne i sängen hörde jag hur hon snorade och harklade sig, och då känner man sig rätt dum. Det hade inte ett dugg att göra med att sova i pappas säng att göra, utan hon har helt enkelt svårt att komma till ro. Till slut somnade vi i alla fall båda två...

...och väcktes i vanlig ordning av att en nyvaken Vera smyger in i dörröppningen och spanar efter mig. Jag kollade klockan och den var till min förvåning 7:30, skönt! Vera brukar ju ha lite svårt att ta det lugnt och respektera att man just har vaknat, så det kan bli en del skarpa tillsägelser mot diverse hojtande och sprattlande. Så även idag, men hon lyssnade faktiskt. En högljudd övning som jag inte kunde låta bli att smila åt var när hon började improvisera en sångtext om vad som skulle hända under dagen. Jag minns inga rader från texten, men det var väldigt roligt!

Vera och Agnes hade en annan rolig stund ihop kring Agnes övande med gåvagnen. Jag var lite upptagen med något röjande i köket efter frukost och "vaknade upp" ur detta till deras gemensamma skratt. Vera åkte bredvid på en leksakshäst och Agnes traskade med sin vagn fram och tillbaka i korridoren.

Vera gillar att klä ut sig...


Katten Elsa har intagit position för att inte missa vad som kan tänkas falla från ovan. Lunchen kan börja...


Lära-gå-vagnen kan användas på olika sätt...


Prickig men nöjd Vera - vattkoppornas värsta fas verkar över...

2010-02-12

Igår kväll kom vattenkopporna igång rejält för Veras del. Jag hade känslan attmängden utslag och den påverkan de hade på henne hade planat ut lite, men icke... Sent på kvällen vaknade hon och grät nästan otröstligt av klådan och smärtan när utslagen började brista. Vi fick lindra med Ipren och Alvedon i lite olika omgångar under natten, samt läsa sagor och prata för att avleda uppmärksamheten. Jag hämtade en madrass och sov hos henne under natten.

Att hon hade ont av blåsorna var det ingen tvekan om. Jag tror också det hela förstärktes av att hon aldrig varit med om något liknande förr; en smärta/sjukdom som inte släpper och som det inte finns någon flykt ifrån utan bara måste uthärdas. Det skär i en förälders hjärta att se och höra sin lilla tuffa prinsessa lida.

Idag har det såklart varit ett lågt tempo. Vera somnade till slut och sov ett antal timmar i sträck. Agnes sov lyckligtvis som en liten gris hela natten! Jenny åkte till jobbet och vi andra tog oss så sakteliga upp ur sängarna. Vera fick kolla på hur mycket TV hon ville och äta glass till lunch...

Agnes är lite nedsatt av sin febersjuka tis-ons, men är idag helt feberfri. Hon äter dåligt och sover väldigt mycket. Efter dagens andra sovperiod blev jag tvungen att väcka henne 17:30 för att hålla någon styrsel på rutinerna; ska hon somna vettigt för natten och få något i magen kan hon inte sova så länge på eftermiddagen.

Igår kväll, innan Veras skov med kopporna, kom en bekant till oss som bor i området över med sina tre barn i lite olika omgångar. Även det föräldraparet är hemma med de minsta barnen och vill gärna bocka av vattenkoppor innan båda börjat jobba igen. Inte så kul att VAB:a med tre barn som ska vattkoppor i olika omgångar...

2010-02-10

Idag har jag haft anledning att fundera över vilket febernedsättande preparat som tar skruv bäst på en 1-åring; Alvedon eller Ipren? Min högst ovetenskapliga studie drar slutsatsen att känslan är att Ipren vinner med en noslängd. Det kan vara så i någon mätbar mening. Eller så har jag någon gång råkat ut för att en liten gubbe i blåvit pillerkostym klättrat in genom vårt fönster på natten och sjungit och spelat gitarr försiktigt i mitt öra att "mot feber och värk är jag en effektiv en".

Agnes har även idag haft feber, dock lite mildare än igår med toppar på strax över 38. Hon har sovit rätt mycket, vilket kanske mest beror på den stökiga natten hon (och vi) genomled då hon aldrig riktigt kom till ro.

Vera har sina vattkoppor, kanske 15-20 utslag på hela kroppen, men det verkar inte accelerera så kanske blir det inte så farligt för hennes del. I morse deppade hon ihop rejält över att inte få gå till dagis, vilket mirakulöst gick över när hon fick kolla på Bolibompa halva förmiddagen.

VI hade rätt trevligt hela dagen men det blir lite uttråkningsrelaterade infall emellanåt (som t ex att bada alla badankorna i handfatet i badrummet - "de är sååå smutsiga") så jag schasade ut henne i snön någon timme på eftermiddagen. Hon var såpass pigg så det kändes rätt att hon skulle få rasa av sig lite lekbehov. Vi byggde snökojor och nu har vi byggt fina tunnlar i tre av våra fyra större snöhögar.

Agnes tränade vidare med gåvagnen. Hon blir framför allt tuffare och tuffare på att resa sig upp och stå upp utan stöd.

2010-02-09

Idag tog Agnes sina första stapplande steg för egen maskin! Hon hade gåvagnen till hjälp, men det var ändå ett stort steg för henne. Hon har ju testat att ställa sig upp oftare och oftare, och även "gått" längs låga bord etc, men idag blev det mer för egen maskin. Det är nog en bit kvar innan hon släpper vagnen och går "på riktigt".

Jag visade henne vagnen men först var hon inte intresserad. Det störde henne tydligt att den flyttade på sig när hon lutade sig mot den. Senare, när Vera och jag satt och pysslade med något på den låga bänken under ett av köksfönstren, kom hon helt enkelt gående runt hörnet på köksön strålande av glädje och stolthet! Vera och jag ropade rakt ut av överraskning och hejade på henne, och då skrattade Agnes så hon drattade på rumpan istället. Sedan övade vi en stund med Vera som ivrig medhjälpare att ställa vagnen rätt osv, och jag lyckades även filma några steg.

Annars har det varit en lite dämpad dag för Agnes eftersom hon har feber. Jag vet inte om hon är på gång med vattkopporna, men jag hittar inga utslag hur jag än letar. Hon har hur som helst varit svårtrugad med maten, och febern har varit uppe i över 39 flera gånger. Jag har såklart motat detta med Alvedon/Ipren, men det verkar ha satt sig så riktigt bukt får jag inte på det än. Nu sover hon fint och är sval och fin. Det lär väl bli någon löpning i natt, dock...

Det var lite kul med att Vera blev så glad när Agnes överraskade oss med gåvagnen. Hon är så äkta glad och stolt över sin lillasyster. Ibland är det såklart lite hårdare tag och Agnes blir utsläpad ur Veras rum alltför hårdhänt när hon sabbat något legobygge, men på det stora hela är Vera väldigt förtjust i Agnes. Jag hoppas kunna spinna vidare på denna syskonkärlek för framtiden, frågan är bara hur man gör det. När barnen blir äldre blir sådant där mer komplicerat, vill jag minnas! ;-)

Vera uppvisar tydliga symptom på vattkoppor, kliande utslag lite här och där. Hon hade sönder en liten blåsa precis när vi skulle läsa godnattsaga, och hon blev jätteledsen. Det lugnade ner sig och hon sover också fint nu, frågan är bara hur länge. Imorgon blir det till att börja avboka aktiviteter de närmsta dagarna; barnmusik, tandläkare, minisim...

2010-02-08

Idag blev Agnes lite sjuk. Hon var hård i magen under dagen och fick senare på eftermiddagen feber. Janny märkte på Agnes under babysimmet att hon verkade frysa på ett sätt hon normalt inte gör. När vi kom hem var hon lite ledsen och jag passade på att ta tempen när jag bytte till pyjamas på henne. 38.8. Efter att hon fått lägga sig var det svårt att komma till ro på flera timmar p g a hosta. Nu sent på kvällen verkar det - peppar, peppar - som om hon somnat ordentligt.

Både Agnes och Vera fick för några veckor sedan träffa bekantas barn som har vattkoppor, så vi går så att säga i väntans tider... Inga prickar än, men kanske börjar det med feber?

Idag var det en sådan där skön dag utan något speciellt inplanerat förrän kl 16 (babysim). Vera här länge pratat om att hon vill träffa sin kompis Alice, och det var verkligen länge sedan. Vi bodde länge grannar med den familjen och vi umgicks mycket då, och brukar träffas rätt ofta fortfarande. Det hjälper att båda syskonparen är i väldigt väl motsvarande åldrar! Nåväl, jag ringde och de var inte sena att bjuda in till en lekdag. Från lunch var vi där och Vera och hennes kompis lekte som vanligt som ett självspelande piano. Inga konflikter alls, utan de sköter sig själva helt och hållet och har väldigt roligt ihop. De mindre barnen är ju runt 1 år och leker väl inte tillsammans på det sättet, men de har helt klart glädje av att träffa varandra.

För oss vuxna föräldralediga är det ett välkommet tillfälle till kaffedrickande och vuxenkontakt. Inte för att jag fått sådan lappsjuka redan efter 1 vecka som hemmaförälder, men jag vet från min förra hemmaperiod att detta är viktigt att värdesätta för trivseln i det långa loppet.

På kvällen hämtade jag en ytterst trött Vera. Hon fick vara kvar och leka medan jag åkte in till stan med Agnes för babysimmet. Vi ses nog snart igen, en tur till badhuset är planerad till fredag...

En liten kul notering är att Agnes på sistone riktat sig utåt på ett nytt sätt, nämligen genom att skoja med oss! Hon leker på eget initiativ tittut på skötbordet när hon är inslagen i en handduk efter ett bad, t ex. Det är också fantastiskt kul att lägga huvudet på sned och smajla upp sig, och så skrattar hon gott när vi gör efter.

Hon över också mer och mer på att stå upp. Nu de senaste dagarna reser hon sig ofta upp utan stöd och står och ser sig omkring en stund. Jag ska introducera gåvagnen för henne imorgon!

2010-02-05

Denna dag innehöll första gången på minisim med Vera, det var riktigt roligt! Det är sex barn i gruppen som en lärare har hand om. Dels var det lite fränt att se hur hon fångade uppmärksamheten hos dessa sex badglada ungar med en massa studs i benen, och dels var det roligt att se just Vera i vattnet (såklart). Vi började gå på babysim med henne när hon var 10-11 veckor gammal, och fortsatte hela föräldraledigheten igenom fram till att hon var nästan 2 år gammal. Därefter har vi försökt hålla igång med badhusbesök mm, men det har ju inte varit en gång i veckan precis.

I minisimmet har hon verkligen hittat rätt i vattent. Hon utstrålar en sådan glädje och självtillit så man blir nästan lite tårögd.

Mitt på dagen sov Agnes en längre stund, drygt två timmar. Det pendlar ju lite fram och tillbaka om hon sover en eller två gånger om dagen. Jag lutar åt att det blir bätre flyt i dagen och kanske också en bättre följandenattsömn om hon sover en gång än två. Medan Agnes sov lagade jag mat åt migoch Vera (lite pillig rätt från Linas Matkasse).

Idag har jag även fått i Agnes lite mer mat. Hon äter med lite större aptit och är inteså lättdistraherad, vi får se vad det leder till i nattsömn...

På eftermiddagen var vi ute länge och byggde vidare på snökojan och åkte pulka.

Veras 4-årsdag!

Idag fyller Vera 4 år! Vi började med presenter och sång vid frukostbordet. Tanken var ju att väcka henne med "ja må hon leva", men hon förekom oss... Docksängen gjorde omedelbar succé, och paket har kommit från släktingar och vänner med fina kläder.

Det blev firande på dagis också med deras ceremonier, som vi fick några bilder på. Mysigt! Medan Vera var på dagis hann jag åka till bageriet och handla tårta, titta in i affären och fixa det sista till den beställda födelsedagsmiddagen: köttfärssås och spaghetti.

En annan liten händelse värd att notera var att Agnes var på sitt första tandläkarbesök. Hon sov djupt i sin vagn när vi kom dit och jag undrade/bävade lite för hur det skulle gå att väcka henne och möta okända människor etc. Hon såg rejält förvirrad ut men hämtade sig snabbt till sitt vanliga solstråle-jag. Tack vare en dessutom barnvan tandsköterska som kunde trycka på de rätta knapparna visade hon också upp sina små tänder. Bara stjärnor i protokollet! Hon har nu 6 tänder mer eller mindre framme och man kan se fler på gång.

Sedan var det dagishämtning av födelsedagsbarnet, som deppade ihop rejält när det gick upp för henne att hon skulle få gå hem. Det anfördes både det ena och det andra argumentet för att vi borde ta bilen, men så hade vi ändå hunnit halvvägs hem. Trots att den första backen var så jobbig så oj oj oj, så sprang hon de sista 100 m över krönet hem...

Vid det laget hade Agnes sussat in i vagnen och vi passade på att stanna ute och leka. En snökoja skulle byggas. Vi har ingen riktigt bra snödriva så vi fick bygga en själva. Nytta förenades med nöje då en massa snö på framsidan förflyttades ut till norrgavelns sluttning. Alltid några hundra liter smältvatten som annars hamnat i vår 40-åriga dränering...

Firandet fortsatte när Jenny kom hem och jag lagade den beställda maten. Blev himla lyckat om jag får säga det själv! Ovanpå det, prinsesstårta med 4 ljus! Och fler presenter såklart, nu en Fåret Shaun-bok och skridskor. Här någonstans började humörkurvorna tyvärr peka neråt. En nackdel med att erbjuda en 4-åring en bomb av ytterst lättspjälkade kalorier 1 tim innan läggdags är att man får en rejält speedad liten varelse på halsen...

Efter en del skrik och gråt kunde dagen avslutas som sig bör läsandes födelsedagsböcker i sängen. Allt som allt en härlig dag tillsammans, men det verkar som att en dag utan bråk om självklarheter ("jag ska INTE borsta tänderna") är en utopi...

2010-02-03

Idag till frukost blev det lite gråt och pip över att behöva gå till dagis. Självklart vill jag ju ha reda på om det ligger något "riktigt" bakom, men några ledande frågor senare kunde jag konstatera att det nog inte var någon som är dum och inte är det särskilt tråkigt heller. Det är nog mer en massa myror i huvudet på en 4-åring som just sett sin mamma och pappa byta uppgifter; helt plötsligt ser man inte till mamma annat än på kvällarna och så får man dras med farsan hela dagen... ;-)

Vi drösade ut i ännu en decimeter nysnö, något jag var rätt oförberedd på. Nu var vi ute i hyfsad tid så vi kom fram ändå, men det var ett väldigt pulsande på ännu oplogade gator. En endaste stackars traktor såg vi och den kom i full karriär nedför backen på stora vägen genom samhället.

Hem igen och skotta. Agnes däckade på vägen och sov över en timme i vagnen. Jag tänkte jag tar "bara" gångarna runt huset men det var ett rejält träningspass. In svettig och go' och stjälpa i mig en kopp kaffe innan det var dags att ta sig till barnmusikgruppen. Detta är riktigt kul och något jag sett fram emot! Jag gick ju varje vecka under året jag var hemma med Vera och hon älskade verkligen denna aktivitet. Ingrid som håller i det är riktigt härligmed barnen; så lyhörd och observant på hur varje barn reagerar på sitt eget sätt.

Hemfärden blev ett mindre äventyr. Sista 100 m tog säkert 45 min... Det var ett vådligt skottande och sandande och upprepade försök att komma upp för knycken innan jag lyckades. Ett par kötteder yttrades i avskildhet inne i bilen över kommunens snöröjning. Agnes sov så jag hoppas att jag inte hade mer än marginell påverkan på hennes ordförråd...

Det här är ju inte en snöröjningsblogg, men det hela påverkar ens verklighet högst väsentligt när man är hemma med barnen. Man blir ju rätt fjättrad om man inte vågar åka iväg med bilen... Nog om detta!

Det finns några roliga saker att notera med Agnes utveckling bara senaste veckan. Dels har hon fått två nya tänder (framtänder överkäken) som tagit bort den gulliga vampyrlooken, och dels har hon de senaste dagarna allt längre stunder stått upp utan stöd! Jag såg henne testa det t ex på barnmusiken mitt ute på golvet bland alla kompisarna. Hon gör rätt avancerade test att förflytta sig längs möbler m m också.

Vera stack åt mig ett kuvert på kvällen. Kommunens logga var överklottrad och "Paa" skrivet på framsidan. Inuti låg en lapp med hennes egna bokstäver i mängd på. Många H och U... Brevet skulle i alla fall uttydas "Jag har aldrig sett några barn städa. Jag vill inte städa. Du får sköta städningen pappa."

2010-02-02

Första dagen med dagislämning och -hämtning i säcken! Blev lite stressigt i morse när Vera glömde hur man tar på sig ytterkläderna preciiis när det började bli bråttom. Men de märkte nog inget på dagis, de sa inget i a f... 10 min kanske är inom felmarginalen?

Sedan tog jag en rask promenad med Agnes i löparvagnen. Fortfarande lite ont i halsen annars är ju tanken att jag ska köra ett träningspass några gånger i veckan efter dagislämningen. Jag satte Agnes upprätt i vagnen för att hålla henne vaken, vill att hon sover lite senare på förmiddagen. Det gick åt skogen redan efter 10 min då hon däckade ungefär i höjd med spelbutiken. Hon sov en stund i vagnen på verandan efter att vi kommit hem.

Stimmade runt med lite tvätt och matlagning innan det var dags att hämta Vera. Vi har ju börjat få leveranser av Linas Matkasse varannan måndag. Förnämligt uträknat innehåll och fina varor! Nu behöver man bara stödhandla lite smått och gott, vilket vi också gjorde efter att Vera hämtats. En tur till Willys blev det efter så vitt skilda saker som frukt och kattsand.

Den senare varan blev det lite förvirring kring. "Nu ska vi bara ha en sista grej, Vera, och det är kattsand. Det är tungt så det tar vi nu sist. Var tror du den finns?". Vera pekar omedelbart mot utgången... Vi dividerar lite om det men jag får till slut med mig henne åt andra hållet in i rätt gång. Efter avklarat ärende frågar jag henne "bra Vera nu är vi klara. Var är kassan?"

"DÄRÅT HAR JAG JU SAGT" säger hon och pekar mot kassan. Ahh... OK. Kattsand - kassan. Jag måste prata väldigt sluddrigt... ;-)

Startskottet har gått!

Så var det då äntligen dags att skriva första inlägget i min hemmaman-blogg. Idag var första dagen sedan Agnes föddes för ca 11 månader sedan som Jenny gick till jobbet, och som jag istället stannade hemma med barnen.

Tanken med denna weblogg är egentligen att spara något åt mig själv för framtiden. Och "framtiden" i form av att minnas sitt barns utveckling i ett detaljernas töcken - hur gammal var egentligen Vera när hon sade "Pappa" första gången? - den kommer snabbare än man anar! Lyckligtvis var vi (=jag) helt galna med digitalkameran när Vera var liten, jag tror jag har ca 2500 bilder från hennes första år, så i både still- och rörlig bild är hennes småbarnsår noga dokumenterade...

Det finns dock så många sköna kommentarer som tyvärr är förlorade, helt enkelt därför att jag inte följde impulsen "det här borde man ju skriva upp!". Verktyget fanns inte tillgängligt. Att bara anteckna på närmsta papperslapp framstår ju för min tabell-orienterade natur som helt bortkastat...

Ett av de viktigaste målen med denna dagbok, således, är att bevara fler sköna barnkommentarer för framtiden!

Vår första dag tillsammans som föräldralediga - Agnes, Vera, och jag - blev väldigt fin. Agnes sover fortfarande lite dåligt på nätterna, så från kl 3 "sov" hon i min säng. Hon fick lite välling senare på tidiga morgonen och somnade sött. Hon sov sådär totalt bebisavslappnat med armarna i en segergest fridfullt snusande bredvid mig en stund, medan gäspningar och småprat från Veras rum tilltog. Snart brakade det till och storasyster förkunnar att hon måste på toa, och så var alla vakna... ;-)

Det var pyjamas långt in på förmiddagen, även om vi hade en hel del aktiviteter för oss. Vi lagade grinden i trappan och gjorde några pärlplattor. Jag påpekade för Vera att hon var väldigt kall om händerna, "ska du inte gå och ta på dig ett par strumpor?". Hon höll upp händerna på barnvis framför sig, vände och vred på dem och sade till slut med undran i blicken: "men jag vill inte ha strumpor på händerna...".

Efter lunch drog vi in till IKEA för att kolla på badrumsmöbler. Vera i bollhavet och Agnes fastspänd i kundvagnens barnsäte. Hon var f ö på kanonhumör efter den mest lyckade tuppluren på länge. Den mest bitande kölden har nu gett med sig så hon kan sova i vagnen ute, och få lugn och ro från Pippi-musik på maxvolym och hoppbollar. Det resulterade i dels 2,5 h sömn mitt på dagen, och att hon efter IKEA-besöket kom i bästa form till babysimmet.

Babysimmet blev nu för första gången med mamma istället. Hon gjorde några dyk och åkte rutschkana och blev aldrig sådär superledsen som hon brukar kunna bli någon gång per pass.

En perfekt första dag. Gonatt!